Etikett: Böcker

”Jag kan själv!” – Del 2: Det praktiska

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar
2015-07-22 07.29.30-2Det är lätt för någon som redan är känd eller har mycket pengar, men för en vanlig dödlig kämpande författare kan det vara svårt. Nå, vad behöver du som skriver böcker veta när det kommer till egenutgivning? En hel del.  Som jag brukar säga: Det en inte har i plånboken får en ha i både huvudet och benen. Det är där som kreativiteten kommer in. Eller treåringen. Eller det neurotiska kontrollfreaket. Och allt och alla som ger energi är välkomna in i mitt huvud. – Jag tackar och ropar ”jag kan själv!”. I tidigare inlägg har jag skrivit om kvalitet och i senare inlägg kommer jag att ta upp försäljning och distribution.

Del 2: Det praktiska

Det finns olika typer av förlag och du som hänger med i trenderna känner säkert till varianterna: Print-on-demand, hybridförlag, e-boksförlag och de där du köper hem stora upplagor i tryck m. fl. Det finns för- och nackdelar med alla. Jag tänker spontant när jag ser en paketlösning: Vilket av allt detta kan jag fixa helt själv?

E-boken är i min värld framtidens format. Både för författare och läsare. Glöm din våta dröm om att hålla din tryckta bok i handen! – Eller nja, men det är åtminstone inte den längtan som ska styra dig att beställa upplagor om hundratal för tjugotusen kronor som sedan samlar damm på vinden. Jag tror att fler och fler kommer att övergå till e-böcker och ljudböcker. Dessa är framförallt bra för sådana som mig som upplever att raderna ”hoppar” om texten är t. ex. för liten eller tätt tryckt. I plattan kan du själv bestämma luft mellan rader och storlek på bokstäver. En ljudbok är dessutom perfekt att ha i öronen samtidigt som du fixar med annat – som att promenera eller diska, till exempel.

En e-bok är billig att producera, men du ska ha i bakhuvudet att de ovan nämna förlagsmodeller också är företagsmodeller och att det kan bli stor skillnad i slutändan om du låter dem ta 30% av vinsten mot om du fixar din egen e-bok på eget förlag och därmed kan få hela kakan själv. Det är trots allt du som har skrivit din bok. Det är en annan sak om ett stort förlag antar din bok och står för din utgivning, då har du deras varumärke i ryggen och det brukar vara värt att betala för (läs gärna den tidigare delen i denna serie, Del 1: Om kvalitet). Å andra sidan har vi bekvämligheten att tänka på, såklart. Det är upp till dig själv att känna efter. Vad jag försöker säga är väl att alternativet att göra det själv kan vara betydligt billigare och inte så svårt som du kanske tror.

Följande tjänster brukar ingå i ovan nämnda företagsmodeller och är enkelt att fixa själv:

ISBN

Detta tycks egenutgivarförlagen marknadsföra som en del i sina tjänster och absolut, du kan spara ett par minuter och en promenad till brevlådan genom att klicka hem deras paketlösningar. Via denna länk till svenska ISBN-centralen hos Kungliga Biblioteket anmäler du enkelt på ca två minuter att du vill ha ett ISBN-nummer till din bok. När din bok är tryck postar du ett exemplar till KB, detta kallas pliktexemplar. Alla trycksaker i Sverige ska ha en kopia hos KB.

Viktigt:

  • På KB:s hemsida står det att även ”elektroniska publikationer antingen på fysiska bärare (som exempelvis maskinläsbara band, disketter, eller CD-rom) eller på Internet” ska erhålla ett ISBN. Om du endast ger ut din bok i E-boksformat ska den alltså ändå ha ett ISBN-nummer.
  • Om du använder ditt eget namn som utgivare och inte ditt eget nya förlagsnamn upplyser de om följande: ”Om förlagsnamnet och/eller e-postadressen är ett personnamn, är namnet en sådan personuppgift som avses i personuppgiftslagen (1998:204). Namnet kommer att behandlas i enlighet med 10 § samma lag. Notera att ISBN-centralen har skyldighet att lämna ut uppgifter ur ISBN-registret enligt offentlighetsprincipen.”
  • Ang. placering av streckkoden med tillhörande siffror står det: ”Först och främst placerar man ISBN i bokens inlaga, i första hand på titelbladets baksida. Om detta inte är möjligt kan man placera den nedtill på titelbladets framsida, om möjligt utvändigt (på baksidan av omslaget och/eller på bakre pärmen längst ned). ”
  • ISBN ger inget upphovsrättsligt eller annat juridiskt skydd. Svenska förläggarföreningen informerar på sin hemsida om upphovsrätt: ”Ett verk får skydd i och med sin tillkomst. Registrering eller liknande krävs inte i Sverige. Detsamma gäller för alla länder som undertecknat Bernkonventionen (BK) för skydd av litterära och konstnärliga verk.”

Bokrondellen

Att ansluta sig kostar dig 300 kronor och det är det värt – det är nämligen här du blir sökbar för alla landets bokhandlar. De vill även ha ett exemplar av din bok. Du ansluter dig via denna länk.

Viktigt:

  • Om du ger ut din bok helt själv och inte anlitar en print-on-demandfirma så måste du ha ett förlagsnamn och F-skattesedel – för du vill väl kunna skicka dina böcker och fakturera för dem? Har du inget bolag startar du enkelt en enskild firma på verksamt.se som är en jättebra sida tillhandahållen av Bolagsverket samt Skatteverket. Att registrera en EF kostar dock 900 kr och innebär förändringar i din deklarationsrutin samt bokföring av försäljningen. Här är alltså läge att fundera; hur stor tror du att din bokförsäljning blir? Kommer du att ge ut mer än en titel? Ibland kan vissa paketlösningar faktiskt göra det smidigare för dig
BTJ

En tjänst som inte kostar dig något, mer än två exemplar av din bok – och då är det en vettig investering, för det är via BTJ som du verkligen har möjlighet att nå ut till alla landets bibliotek. För att komma med och bli sökbar måste du vara ansluten till Bokrondellen. Via denna länk till BTJ:s bokanmälan anmäler du att du vill att de läser och recenserar din bok. Har du tur gillar de vad de läser och publicerar den i BTJ-häftet.

Viktigt:

  • De skriver på anmälningssidan att: ”De böcker som av redaktionerna bedöms vara av intresse för BTJ:s kunder presenteras med lektörsomdömen i BTJ-häftet. Meddelanden om vilka böcker som inte kommer att erbjudas i BTJ-häftet skickas inte ut. Beslut kring vilka böcker som inte kommer att erbjudas kan inte överklagas. Insänt material returneras inte.”
Konvertering

Om du fortfarande är villig att lägga ner den tid och energi som det krävs för att driva ett eget företag och därmed få hela nettovinsten själv, ja, då är det bara att konvertera ditt manus till EPUB (sveriges vanligaste e-boksformat) i gratisprogrammet Calibre. Självklart kan det vara litet pilligt att få det snyggt, men det är ju bara den roligaste biten – du är ju färdig och ska snart få ut din bok till läsarna!

Viktigt!

  • Du måste testläsa den i olika enheter så att den ser snygg ut överallt. Det finns även simulatorer att läsa i om du googlar runt lite.
  • Det som din bok kommer att sakna om du själv fixar din e-bok via ett gratisprogram är den vattenmärkning som krävs för att skydda dig från fildelare. Jag har sökt förgäves på nätet efter svar på hur du kan fixa det själv, men det är otroligt svårt att hitta någon information. Alternativ som exempelvis Publit och Elib finns för dig som tycker detta verkar krångligt. De har en egen vattenmärkning men tar procent på distributionen av din bok.

Kort sagt – det gäller att fundera ordentligt och göra noggranna avvägningar när du fattar beslut kring de praktiska delarna. Jag hoppas att all information som jag här givit dig är fullständigt korrekt. Om du själv sitter inne på information om gratisalternativ för vattenmärkning så kommentera gärna.

Ikväll skickar jag det.

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

Ikväll ska jag skicka mitt manus till lektören. Det ska bli otroligt spännande att se vad hon har att säga om mitt romanutkast som i skrivandets stund är exakt 182 541 tecken. Det är en tunn bok; i ungefärlig översättning drygt 100 boksidor. Den är inte klar; jag är säker på att det finns tusen saker som behöver ändras, förbättras och byggas ut, men, jag är på väg. Jag går längs en stig där granris piskar mig i ansiktet och fågelsång distraherar mig. Steg för steg närmar jag mig det där som kallas färdigställande. Det är den svåraste delen i alla projekt. Att få idéer är enkelt. Att knappa fram det en vill säga i form av hjälplig fiktion är inte heller svårt. Det är först när det kommer till tålamodet och att kunna ta emot samt använda sig av kritik, som en verkligen prövas.

En tanke som slår mig där jag trampar fram på den där stigen är att det finns olika sätt att se på det där med litteratur. Den ena sidan vill säga att du inte ska anpassa dig efter någon, att verket måste vara helt självständigt och att det sedan är upp till läsaren att tolka. På det sättet kan en bok ha lika många betydelser som det finns läsare. – Eller kan det? Spelar inte världen runtomkring roll för en läsares tolkning av ett verk?
Den andra sidan, det är den som kräver att du inrättar dig i ett slags den allmänna förståelsens ram för att läsarna ska kunna förstå vad du eller berättaren i din bok vill säga.

Det hela grundar sig i frågeställningen om vad som är intressant: författarintentionen eller läsarens tolkning? Under senare år har det förra fått mer och mer stå undan för det senare i forskningen, men på bokbloggar kan du läsa recensioner både från den ena eller andra vinkeln. Som du kanske har märkt rör jag mig oftast mer i läsarens huvud i mina tankar kring böcker – vad de kan betyda här och nu, inte då de skrevs eller vad författaren ville säga då. En del anser att författarens intention är totalt ointressant medan andra menar att det är det som är hela poängen.

Varför pratar jag om det här nu? Jo, för att inom kritiken finns denna bakomliggande meningsskiljaktighet och som författare och kritiker väljer du sida, medvetet eller omedvetet, genom ditt sätt att skriva. Anser du själv att du vill säga något med din bok eller helt enkelt säga något – jag vad som helst, beroende på vem som läser – med den? Kämpar du för att nå fram med en speciell betydelse eller vill du hellre skapa intryck utifrån vilka läsaren själv får läsa in betydelser?

Solned

Vittneslitteratur när den är som bäst: Dora Bruder av Patrick Modiano

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar
Screenshot_2015-08-03-20-36-20Det föll sig så att jag råkade växellyssna på Hédi Frieds sommarprat och en bok som heter Dora Bruder av Patrick Modiano – ett intressant koncept inser jag såhär i efterhand. Jag var skeptisk; har bränt igenom flera av Modianos romaner i sommar eftersom jag läser en distanskurs om hans författarskap, men har inte riktigt fastnat för någon av hans böcker. Förrän nu.

Hédi berättade i sin podd detaljrikt om hur det gick till i Auschwitz, medan Dora Bruders berättare inte har möjligheten att få veta vad som faktiskt hände Dora, bara vad hon hade på sig den där dagen då hon försvann och vilket datum som hon deporterades. Detta på grund av att endast nödtorftig dokumentation stod att finna om henne.

Modiano har blivit omtalad för sin ”minneskonst”. Detta är inte en människas minne, utan ett nationens minne och ett mänsklighetens minne – och på samma gång dess glömska. Hédi beskrev hur ungdomar som besökt Auschwitz på en klassresa blev ombedda av sina vänner, efter hemkomsten, att prata om något ”trevligt” istället när de försökte att beskriva lägrens avskyvärdhet. Berättaren i Dora Bruder ser hur samma tystnad främjas; hus rivs ner,  nya byggs och hela kvarter förändras. Ingen vill tala om det förflutna, det där hemska. Det glöms bort och människorna i det likaså. Det är bara Dora som vet vad som hände den gången hon rymde från klosterskolan eller hur hennes sista dagar i livet var.

Men Hédi vet om en verklighet som på många sätt måste ha liknat Doras, även om de var från olika länder, och hon berättar gärna för den som vill lyssna. Dora Bruder belyser hur viktig Hédi är; en röst för sig och alla de som inte längre kan tala om vad de upplevde under förintelsen.

Ett plus är också längden på boken, 3 h och 39 min. Perfekt att lyssna till en stund om kvällarna. Björn Granath ger en intressant röst åt den parisiske sökaren som vandrar runt på Paris gator och nosar i kartoteken.

”Jag kan själv!” – Del 1. Om kvalitet

Publicerat den av Gabrielle5 kommentarer
2015-07-22 07.29.30-2
Det är lätt för någon som redan är känd eller har mycket pengar, men för en vanlig dödlig kämpande författare kan det vara svårt. Nå, vad behöver du som skriver böcker veta när det kommer till egenutgivning? En hel del.  Som jag brukar säga: Det en inte har i plånboken får en ha i både huvudet och benen. Det är där som kreativiteten kommer in. Eller treåringen. Eller det neurotiska kontrollfreaket. Och allt och alla som ger energi är välkomna in i mitt huvud. – Jag tackar och ropar ”jag kan själv!”. I senare delar av denna serie ska det handla om hur du helt gratis skapar egna e-böcker och själv sköter nästan allt det praktiska kring en riktig utgivning. Det finns mycket önsketänkande att slå hål på och felinformation att rätta till, men jag börjar med det viktigaste.

Del 1.  Om kvalitet

Idag är det många som tjänar pengar på aspirerande författare. Jag läste tidigare idag på ett egenutgivarförlags sida att du borde ”låta släkt eller vänner korrekturläsa” innan du köper tryck av dem. Dessa ord fick mig att gå i taket och jag släppte genast allt jag hade för händerna för att skriva detta inlägg. Hur kan ett seriöst förlag ge ett sådant råd och sedan ge indikationer till författaren om att boken kommer att kunna sälja bra? Det finns en anledning till att de stora förlagen anlitar både professionella lektörer och korrekturläsare som tar x antal tusenlappar för en ordentlig genomläsning av din bok, innan den går i tryck. Så om din vän inte är svensklärare eller arbetar med text professionellt (till råga på det har mycket disponibel fritid att lägga på ditt projekt), anlita någon och få det ordentligt gjort. Och ja, detta inlägg är sponsrat – av sunt förnuft. Om det är något du ska investera dina pengar i när det gäller egenutgivning så är det kvaliteten, allt annat går att ordna på ett eller annat sätt.

Kvalitet är den enskilt viktigaste aspekten att ha i beaktande när du funderar på egenutgivning. Om ditt manus inte är korrekturläst eller om historien inte håller, karaktärerna är platta, språket klyschigt och sättningen dålig, ja… då finns det inte mycket som kan rädda din bokförsäljning. Visst vill du väl själv också kunna vara stolt även om tio år när du öppnar din bok; då, när textblindheten har lagt sig och du ser ditt eget verk för vad det egentligen är?

Kvalitet är inte orsaken till att någon öppnar din bok från första början, men kvalitetsstämpeln kan vara skillnad på om någon ens ser åt din bok eller inte. Kvalitetsstämpeln är den enskilt största orsaken till att jag själv huvudsakligen läser böcker utgivna av förlag och inte privatpersoner. Jag ska tala om exakt varför: Jag är rädd för att bli generad. Å författarens vägnar alltså. Jag tänker ofrivilligt att det finns en anledning till att ”inget förlag tyckte att de var bra nog”. Det hade inte behövt vara så och det är inte alltid så, men det vet jag inte om jag inte öppnar boken.

Vad krävs då för att jag skall köpa din egenutgivna bok? Jo, exakt samma sak som krävs för att jag ska köpa precis vad som helst, oavsett om det gäller en kaffebryggare, torktumlare eller bil: Förtroende.

Innan jag började studera arbetade jag under ett par år heltid med uppsökande försäljning. Det var inget som jag innerst inne trivdes med, men jag tog många viktiga lärdomar med mig från det och en av dem var att allt som vi köper, köper vi bara om vi har förtroende för säljaren – och ju dyrare en produkt är desto mer förtroende kräver kunden för att våga ta steget att handla. Okej, en bok är inte i samma prisklass som en bil, men den kanske tar tio timmar att läsa allt som allt. Det är ganska mycket. Dessutom är en tryckt egenutgiven bok ofta dyrare än en som är tryckt i stora upplagor hos förlag. – Varför ska jag ta risken att chansa när det stora trygga förlaget har en massa bra böcker att erbjuda? Tror jag att Bonniers ger ut en bok med särskrivningar eller dåligt manus? Nej. Förtroendet finns alltså redan för förlaget och om du blir antagen där är Bonniers den huvudsaklige säljaren samtidigt som både du och din bok är produkten. Ger du däremot ut din egen bok är det du som är både säljaren och produkten. Det ställs således högre krav på förtroendet för dig som författare. Du ska tävla mot Bonniers i förtroende om jag ska köpa din bok, om en ska se det krasst.

För att rasera någons förtroende finns det tusen lyckade knep men det finns bara en väg till att uppnå någons förtroende och det är hårt arbete. Förtroende är bräckligt och hårt arbete tar tid. Är det värt det? Ja, det tror jag. Jag tror att vägen till att vinna dina läsares förtroende är att ta ditt skrivande på djupaste allvar och visa att du kan skriva. Och det ska de inte behöva betala pengar för att få veta att du kan. Du måste visa dem att du brinner; att du inte bara tyckte det var en kul grej att du lyckats ”knåpa ihop” ”en bok” och nu vill du ”casha” in. Du måste visa att det inte är en bok utan din bok. Att du vet vad du pratar om och har något att berätta, att du faktiskt har tänkt på något och inte bara följt skrivarskolans regler. Exempelvis sänder varje blogginlägg du gör ut signaler om ditt sätt att tänka och skriva. Även om många förstår att en blogg och en bok inte har samma litterära kvalitet betyder det inte att du borde strunta i möjligheten som en blogg erbjuder. Det är en av flera plattformar där du kan börja bygga dina läsares förtroende.

Det är alltid känsligt att prata om försäljning och litteratur – eller konst i alla former – men realisten inser att om en vill bli läst och nå fram med sina ord till en publik, ja, då måste en sälja böckerna också, så enkelt är det. Jag tror att möjligheterna med egenutgivning är oändligt stora, eftersom ingen kan gå in och styra över din kreativitet i det läget; om du själv sköter alla delar i processen kan det verkligen bli exakt som du vill ha det. Men, du ska vara beredd på att det kräver arbete och tålamod, för att inte säga besatthet.

På tal om machokultur – Strindberg: Ensam

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

wpid-screenshot_2015-07-27-22-58-18.pngBetar av Strindberg som redan nämnt. Det är slående hur politiskt allt automatiskt blir i samröre med denne herre.

På tal om all denna machokultur som det pratas om. Jag är mäkta trött på att höra att det skulle vara ett ”machoideal” att skapande sker i ensamhet. Tro mig. Jag förstår begreppen, jag förstår varför de finns, jag tycker inte heller att det är fräscht när huvudpersonen anser att feminismen har gått för långt år 1903. Men, en ska inte förväxla ensamhet som behov, med ensamhet som ideal i kombination av en 1800-tals människas syn på kvinnor. Ensamhet kan faktiskt vara något – precis som ordet säger – isolerat, fritt från kön.

Idealet att det manliga geniet skapar ensam.
Då är jag, 23-årig kvinna, machokulturens anhängare?
Logiken i det.
Idealet att geniet skapar ensam.
Okej, men det behöver inte vara ett ideal. Det kan faktiskt vara en önskan, ett behov.
Att skapa ensam.
Och att det därmed också blir det idealiska för en själv.

Kanske är det så att det är vårt ideal som har ändrats till extroversion och det gör våld på behovet att vara ensam? För mig är inte ensamhet något ”manligt”! Att inte ägna energi åt triviala saker (som i Strindbergs fall är kvinnors prat men som i mitt kan vara prat om trivialiteter från vilken mun som helst) är nödvändigt när en är i skapandets process. Det har jag ansett sedan jag var 9 år gammal och bad mina föräldrar om att få sluta på fritids för att få tid till mitt skrivande.

Men för att tala om boken, så var den bitvis mycket berörande, gillade speciellt stycket när huvudpersonen ser sin förlorade son överallt och tänker kring hur mötet med denne ska bli.

Smakprov

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar

Jag har tidigare skrivit om fördelen med att tidigt i redigeringsprocessen konvertera ditt manus till ePub (i största hemlighet naturligtvis) för att kunna läsa den så likt en tryckt text som möjligt i din surf-eller läsplatta eller varför inte i datorns e-boksläsare. Då blir det lättare att se fel och brister, eftersom en lätt blir ordblind av att bara läsa sitt worddokument om och om igen. Gratisprogrammet Calibre använder jag själv flitigt för konverteringen.

Jag känner verkligen inte att jag kommer mycket längre själv nu med mitt manus. Min iBooks är full av kommentarer och bokmärken som jag ska rätta till i dokumentet, men det är mest språkliga brister, vilket är ganska lätt åtgärdat. Sedan var det de här med enkelheten. Den ska jag jobba på, tydlighet kanske är ett bättre ord förresten. Enkelt behöver det knappast vara.

Det börjar närma sig att skicka det till lektören nu i slutet av veckan, vilket jag ser fram emot med tjusblandad förskräckelse. Kanske blir det till att skriva om hela historien. Kanske behöver någon karaktär fördjupas. Den kan behöva fyllas ut för att passa mellan två hårda pärmar, även om jag själv anser att det lilla formatet är det överlägset bästa. Då menar jag tunna böcker som tar tid att läsa. Vad tycker du, ska böcker vara tjocka, tunna eller spelar sidantalet ingen roll?

Bjuder på en liten ”teaser” ur min roman:

IMG_0056

Att ta kritik från en närstående

Publicerat den av Gabrielle5 kommentarer

Jag lät honom läsa.

De som aldrig har skrivit en bok vet inte vad det innebär; vilka känslor som sprider sig i din mage när du ger bort ett manuskript till någon närstående; nyfikenhet, ångest, längtan, förväntan, förhoppning och rädsla. På en gång. Jag säger det igen: Jag lät honom läsa.

”Jag förstår inte, jag har läst om de första kapitlen fyra gånger nu och jag fattar fortfarande inte riktigt”, sade han.
”Vad är det du inte förstår?” undrade jag och stannade upp, stirrade på honom.
”Jo alltså”, började han trevande och stannade också, samtidigt som han kliade sig i huvudet, ”du får inte ta det här fel nu! Men du sa att du ville ha ärlig respons!”
”Jaja…”
”Jag kan ju inte så mycket men…”
Jag tittade uppmanande på honom. Så illa kan det väl inte vara?
”Jo alltså – Först är man där på ön”, fortsatte han, ”och sen i hennes rum och man förstår inte om hon tänker tillbaka eller om det händer efter varandra. Och sedan kommer det massa nya namn…”
”Vadå? Det där är väl inte så svårt?”
”Du har allt i ditt huvud, men det känns som om du tror att jag ska veta saker som jag inte vet.”
”Jag vill ju inte skriva någon på näsan, det ska vara lite mystiskt.”
Han fattar ju ingenting. Kan inte tillräckligt om litteratur.
”Men jag tror du måste vara lite lättare i början”, tillade han.
En klump formade sig i magen. Är jag inte bra alltså? Är det inget som var bra? Kommer jag aldrig bli författare? Sluta vara så stolt nu Gabrielle och förbättra dig istället! Det är klart han har rätt.
”Okej, jag ska göra det enklare i början så man kommer in lättare”, sade jag.
”Alltså”, sade han och såg litet orolig ut när han mötte min blick, ”jag brukar ju inte läsa den här typen av böcker och den läsare som du tänker dig kanske är mer van… ”
”Nej, sluta! Din åsikt räknas! Du är smart och om du inte fattar efter fyra omläsningar hur ska någon annan göra det?!”
”Som sagt, jag kanske bara var trött. Du ska ju inte skriva en barnbok nu bara för det.”
”Nej, lägg av! Jag ska ändra nu!”
”Som sagt… jag vet ju inte så mycket om…”
”Tyst! Tyst! Sluta, nu ska jag ändra det! Det är klart du har rätt!”
Han tittade förskräckt på mig.
”Förlåt..”
”Tyst!”

Det är komplicerat. Det där med Stoltheten och Viljan att förbättras. Deras kamp mot varandra sker över sekunder och kan göra att du går från försvar till förändring på så kort tid att omgivningen blir förvirrad. Mitt bästa skrivtips är att vara tacksam för all ärlighet du kan få och att låta Viljan att förbättras vinna över Stoltheten. Det betyder inte att du ska lyda allt som andra säger, bara att du bör lyssna istället för att försvara, varefter du själv fäller avgörandet i ditt fortsatta arbete. Det är så enkelt – och så svårt.