Kontraster

För två veckor sedan påbörjade jag min verksamhetsförlagda utbildning på en gymnasieskola. Hittills har jag följt en klass och sedan hållit 8 lektioner av varierande kvalitet. Det svåraste är grammatiken. Trots att jag har skrivit ner de rätta svaren blir jag osäker på om det verkligen är rätt när jag går igenom på tavlan och eleverna ställer svåra frågor. Jag vet ju att jag kan det, ändå blir jag helt förvirrad. Det roligaste än så länge har varit att jobba med språksociologi och retorik. Det blir många fler diskussioner med eleverna i dessa moment än i grammatik. Än så länge har eleverna varit väldigt snälla mot mig! Vissa försöker vara lite kaxiga men det är bara roligt. Äntligen vet jag vad jag ska jobba med! Jag gillar eleverna och friheten i att planera själv och disponera min tid. 

Boken då? Jo, jag hade ju min skrivhelg för flera veckor sedan och fick gjort en hel del, men nu minns jag knappt längre vad jag skrev eller ändrade i manuset. Vet bara att jag var nöjd med ändringarna.

Allt hade kunnat kännas toppen, om det inte vore för att människor i min närhet har det riktigt tufft och har haft det länge. Manuset känns inte längre verkligt och angeläget när de verkliga människorna kräver min omsorg och mitt engagemang. Jag kan tyvärr inte skriva om det på bloggen, åtminstone inte just nu. Det är starka kontraster. Jag är eld och lågor på praktiken och glömmer allt det hemska, sedan minns jag på kvällen hur det är och då vissnar hela jag. Tur att jag är bra på att förtränga saker på dagarna för annars hade jag inte fått något gjort. 

Läsa och Skriva tar sommarledigt i juni

Äntligen är sista tentan för terminen avklarad och råmanuset skickat till en lektör för utlåtande. Jag har för tillfället heller inte särskilt mycket extrajobb inbokat, så jag kommer passa på att även vila från bloggandet ett slag. Det är jättekul att blogga, men också krävande. Ett inlägg tar en bra stund att planera och skriva – om det ska innehålla något vettigt. (Det vet ni som själva bloggar…) Det som tar mest på krafterna är dock det ständiga sökandet efter nya idéer och infallsvinklar. Detta måste en vila från ibland, även om det är roligt att vara kreativ så tar det på krafterna.

Det kommer alltså bli färre eller inga uppdateringar på bloggen under juni, men vi kan gärna följa varandra på Instagram, där jag heter @lasaochskriva. Jag kommer även att fortsätta läsa era bloggar som vanligt när jag har tid och lust. Glöm dock inte att vila litet ni också!

Nu hoppas jag få tid att läsa en himla massa bra böcker, vara utomhus, bada, träna och bara njuta! Bokrecensioner kommer längre fram i sommar 🙂

Här sitter jag inomhus

Ursäkta den dåliga uppdateringen, men det är verkligen fullt upp! Det är högsommarvärme ute och här sitter jag inne vid datorn och skriver. Nej, inte en roman den här gången. I måndags fick vi examensuppgiften, en hemtenta som vi ska skriva på en vecka: Max tolv sidor om svenska språkets utveckling. Vi ska datera äldre texter med hjälp av det vi läst om olika reformer kring stavning, förändringar i böjningar o. s. v. Det är ganska kul, men jag känner mig litet stressad över omfattningen på uppgiften. Det är redan onsdag och jag har knappt hunnit halvvägs. Men, men, bara att kämpa på.

Ut och njut om ni kan!

 

Skapa skrivtid som student

Det visade sig att jag blev godkänd på allt utom fonetiken på grammatikkursen, alltså den del som handlar om språkets ljud. Nu måste jag alltså göra om den lilla fonetiktentan och om jag inte klarar den nu heller får jag vänta ett helt år och göra om hela kursen. Hu! Det får bara inte hända, för då kommer jag inte heller in på den pedagogiska utbildningen i höst. Således är jag inne i tentabubblan igen några dagar. Jag måste bara klara detta.

Så det här med att skapa skrivtid, det är inte alltid så lätt. En kan visserligen tycka att jag som pluggar borde kunna planera allt själv och sätta mig när jag vill. Så är det ofta och det är jag otroligt tacksam för, men det är långt ifrån alltid så. När tentorna närmar sig måste jag ha fullt fokus på dem, för om jag inte klarar en tenta kommer jag att beskylla mig själv för att jag tog den där kvällen till att skriva istället för att plugga. Varje extra pluggad timme kan vara avgörande. Naturligtvis finns det i praktiken tid, men som student kan en ju alltid göra lite till, det tar aldrig slut. Även om jag bara går runt med tentaångest en timme, som katten runt het gröt, så kan jag inte lägga tiden på att skriva stället för det hade känts ännu mer dumt (oproduktivt tankesätt, jag vet).

Så… Jag borde egentligen inte blogga nu heller. Disciplin, Gabrielle, disciplin!

När det handlar om att skriva skönlitteratur tycker jag dessutom att det är viktigt att ibland kunna ägna några heldagar i sträck åt att bara skriva. Att lägga en timme här och där funkar inte för mig eftersom det tar tid att hitta in i texten vid varje skrivtillfälle; att leta sig fram till tonen, språket, tempot och ja… scenens ”själ”. Därför koncentrerar jag mig hellre på plugget i intervaller och skrivandet i intervaller. När jag inte skriver på dagar eller veckor noterar jag bara korta fraser eller förslag på ändringar i mobilen: ”Ändra det de säger på s. 15 till X” eller ”Introducera karaktär X tidigare” etc. Nu är min mobil full av sådana noteringar och efter tentan nästa onsdag så är det bara att skriva på!

Hur går det för dig att skapa skrivtid, samtidigt som du pluggar/jobbar?

(Tackar förresten Marie på bloggen Mitt Skrivliv för att hon tipsade om min blogg i sitt inlägg idag! Det var en glad överraskning. Marie har själv en mycket välformulerad blogg om skrivande, som jag självklart följer. Det är viktigt med pepp!)

 

Antagning.se – en kärleksaffär

En av kärlekarna i mitt liv heter Antagning.se. En tillfällig passion som blossar på varje höst och vår.

Antagning.se stänger den 15 April, som alltid. Hur ska du ha det? Här är buffén, varsågod, hugg in, men plocka inte på dig för mycket och välj varsamt för du orkar inte äta hur mycket och länge som helst.

Jag velar hit och dit, vet inte vad jag ska välja: ”Redaktionsåret” på Göteborgs Universitet, magisterkurser i Litteraturvetenskap eller mer svenska för gymnasiebehörighet inför pedagogisk utbildning längre fram. What to do, what do to…

Jag är väldigt sugen på Göteborgs Universitets nya satsning ”Redaktionsåret”, för de som tidigare läst litteraturvetenskap. Egentligen är det en treårig utbildning med litteraturvetenskap och redaktionell praktik, ett slags redaktörsutbildning, men för de som redan läst Litteraturvetenskap finns det alltså möjlighet att läsa andra året fristående. Vad jag förstår får en utföra redaktionella projekt samt öva på litteraturkritik och textförbättring. Detta hade varit perfekt, jag är nämligen intresserad av att någon dag börja frilansa som lektör och korrekturläsare eller ge ut böcker på eget förlag.

Å andra sidan är jag intresserad av att gräva djupare i Litteraturvetenskapen, för att det är spännande och jag älskar teoridelen, men jag tror inte att det skulle ge mig så mycket rent karriärmässigt eller utveckla mitt eget skönlitterära skrivande speciellt mycket. Eventuellt kanske jag ska spara detta till framtiden, en fyrtioårskris eller liknande.

Å tredje sidan kanske det vore bra att läsa mer Svenska då jag tänker mig en framtid med en trygg bas med ett stadigt jobb som svensklärare, eftersom det är det enda ”vanliga jobbet” som verkligen verkar roligt och som skulle ge mig ekonomisk möjlighet att genomföra mina projekt på fritiden. Jag får med min grundkurs i Svenska språket och mina kurser i Litteraturvetenskap behörighet till årskurs 7-9, men inte gymnasiet, för det behövs ytterligare 30 hp.

Det är kort och gott alltid lika svårt att bestämma sig när en tycker allt är roligt.

Nya tider

Jag får ett adrenlinpåslag av att tänka på nästa steg. Att ta en kandidat är som att ta sig över en ribba som ger en tillgång till så många fler spännande kurser – och inom fler ämnen.

Jag är trots allt glad att jag stressade sönder i höst, för nu är det så lugnt och skönt. Nu kommer belöningen som jag kämpat för. Tiden. Med enbart halvtidsstudier fram till slutet av mars kommer jag att med så mycket högre intensitet kunna skriva på min bok.

Det är snökaos i Göteborg nu. Spårvagnar och bussar inställda. Blir alltid så i Januari. Bakar bröd och läser svensk universitetsgrammatik. Funderar.

Har två manus, varav det senaste är det jag tänker arbeta med. Det är en mordgåta och en relationsroman i ett, en berättelse från en mördares perspektiv. Jag har tröttnat på att det alltid ska handla om att lista ut vem som är mördaren, när en istället kan få leva sig in i mördaren och försöka gissa vem som ska bli offer. Det är mördarna och offren som är intressanta, inte detektivernas magproblem.

image

De där små tecknen i texten, känslan och den egna betydelsevärlden

20150908_105826Teckenspråket, ni vet, det där med semikolon, streck och pauser.

Jag läser en grundkurs i svenska och på min första inlämning fick jag tillbaka ett svar om att jag använde semikolon för mycket och tankstreck vid helt fel tillfällen. Ingen har förut påpekat detta utan det är först nu, när jag läser det specifika ämnet svenska, som någon faktiskt bryr sig (eller kan?).

Det är ganska svårt det där med grammatik. Jag har alltid gått på känsla, tyckt att det är onödigt att lära sig grammatik, tror knappt att jag fick godkänt i gymnasiet när det handlade om att sätta ord på vad subjekt, pronomen och prepositioner var. Det där är sådant som en bara känner när en skriver – om det känns rätt eller fel. Inte behöver en veta vad det heter! Men tydligen är det viktigt.

Det kan nämligen bli fel ibland när en bara går på känsla. Jag var 14 år och tittade på nyheterna med mamma. De talade om ekobrottslighet. Jag tänkte på återfallsförbrytare. Varför? Eko + brott. Brottet kommer tillbaka som ett eko. Mamma bara stirrade på mig när jag förklarade. ”Är det mer saker du inte förstår?” frågade hon. Jag trodde att jag visste vad ekobrott betydde och därför frågade jag aldrig. Jag trodde det i flera år. En kan bygga en helt egen betydelsevärld på detta sätt.

Så tecknen, orden och grammatiken är viktiga, uppenbarligen. Återigen: Att göra sig förstådd är grundläggande. Jag bör nog införskaffa en Svenska Skrivregler. Blir peppad nu, av att veta att det finns så mycket förbättringsarbete kvar. Men jag tänker inte sluta helt med mina semikolon. De har en betydelse för mig som kanske bara ryms i min dagbok, som en del av mitt egna språk.

Vad tycker du? Är det svårt att använda rätt grammatik och teckenspråk? Har du egna ord och tecken i din betydelsevärld?

Psst! Ett annat intressant inlägg på bloggen som tar upp det rent skrivtekniska är gästbloggaren Anni Svenssons inlägg om småordens betydelse.