Att läsa en bok eller hundra 2017

2016 läste jag 23 böcker och lyssnade på 5. Listan och recensioner hittar du här. Alla är dock inte recenserade. Jag vet inte ens om jag  kan kalla mig en läsande människa  när jag jämför mig med många andra bokbloggare. På instagram delade vissa i mellandagarna hur de hade lyckats plöja närmare hundra böcker (och ibland ännu fler). Jag älskar att läsa, men sådär många kommer jag aldrig att varken hinna eller vilja läsa. Vad är meningen med att nå dessa höga siffror i antal böcker?

Mitt mål för 2017 är att läsa 24 böcker, alltså två i månaden. Inte för att det är många, utan för att det innebär en kontinuerlig läsning i en takt som gör att jag kan ta till mig innehållet, reflektera över det och lära mig någonting av det. Förutom att sköta min vardag och mitt ”riktiga” liv. För mig är det viktigt att läsningen ger mig nya insikter och lärdomar, men mindre väsentligt om den är underhållande – det ser jag mer som en bonus. Mitt egentliga mål är alltså inte just 24 böcker, utan tid till mycket läsreflektion.

Vilket är ditt läsmål?

 

 

 

”Jag kan själv!” – Del 1. Om kvalitet

2015-07-22 07.29.30-2
Det är lätt för någon som redan är känd eller har mycket pengar, men för en vanlig dödlig kämpande författare kan det vara svårt. Nå, vad behöver du som skriver böcker veta när det kommer till egenutgivning? En hel del.  Som jag brukar säga: Det en inte har i plånboken får en ha i både huvudet och benen. Det är där som kreativiteten kommer in. Eller treåringen. Eller det neurotiska kontrollfreaket. Och allt och alla som ger energi är välkomna in i mitt huvud. – Jag tackar och ropar ”jag kan själv!”. I senare delar av denna serie ska det handla om hur du helt gratis skapar egna e-böcker och själv sköter nästan allt det praktiska kring en riktig utgivning. Det finns mycket önsketänkande att slå hål på och felinformation att rätta till, men jag börjar med det viktigaste.

Del 1.  Om kvalitet

Idag är det många som tjänar pengar på aspirerande författare. Jag läste tidigare idag på ett egenutgivarförlags sida att du borde ”låta släkt eller vänner korrekturläsa” innan du köper tryck av dem. Dessa ord fick mig att gå i taket och jag släppte genast allt jag hade för händerna för att skriva detta inlägg. Hur kan ett seriöst förlag ge ett sådant råd och sedan ge indikationer till författaren om att boken kommer att kunna sälja bra? Det finns en anledning till att de stora förlagen anlitar både professionella lektörer och korrekturläsare som tar x antal tusenlappar för en ordentlig genomläsning av din bok, innan den går i tryck. Så om din vän inte är svenskalärare eller arbetar med text professionellt (till råga på det har mycket disponibel fritid att lägga på ditt projekt), anlita någon och få det ordentligt gjort. Och ja, detta inlägg är sponsrat – av sunt förnuft. Om det är något du ska investera dina pengar i när det gäller egenutgivning så är det kvaliteten, allt annat går att ordna på ett eller annat sätt.

Kvalitet är den enskilt viktigaste aspekten att ha i beaktande när du funderar på egenutgivning. Om ditt manus inte är korrekturläst eller om historien inte håller, karaktärerna är platta, språket klyschigt och sättningen dålig, ja… då finns det inte mycket som kan rädda din bokförsäljning. Visst vill du väl själv också kunna vara stolt även om tio år när du öppnar din bok; då, när textblindheten har lagt sig och du ser ditt eget verk för vad det egentligen är?

Kvalitet är inte orsaken till att någon öppnar din bok från första början, men kvalitetsstämpeln kan vara skillnad på om någon ens ser åt din bok eller inte. Kvalitetsstämpeln är den enskilt största orsaken till att jag själv huvudsakligen läser böcker utgivna av förlag och inte privatpersoner. Jag ska tala om exakt varför: Jag är rädd för att bli generad. Å författarens vägnar alltså. Jag tänker ofrivilligt att det finns en anledning till att ”inget förlag tyckte att de var bra nog”. Det hade inte behövt vara så och det är inte alltid så, men det vet jag inte om jag inte öppnar boken.

Vad krävs då för att jag skall köpa din egenutgivna bok? Jo, exakt samma sak som krävs för att jag ska köpa precis vad som helst, oavsett om det gäller en kaffebryggare, torktumlare eller bil: Förtroende.

Innan jag började studera arbetade jag under ett par år heltid med uppsökande försäljning. Det var inget som jag innerst inne trivdes med, men jag tog många viktiga lärdomar med mig från det och en av dem var att allt som vi köper, köper vi bara om vi har förtroende för säljaren – och ju dyrare en produkt är desto mer förtroende kräver kunden för att våga ta steget att handla. Okej, en bok är inte i samma prisklass som en bil, men den kanske tar tio timmar att läsa allt som allt. Det är ganska mycket. Dessutom är en tryckt egenutgiven bok ofta dyrare än en som är tryckt i stora upplagor hos förlag. – Varför ska jag ta risken att chansa när det stora trygga förlaget har en massa bra böcker att erbjuda? Tror jag att Bonnier ger ut en bok med särskrivningar eller dåligt manus? Nej. Förtroendet finns alltså redan för förlaget och om du blir antagen där är Bonnier den huvudsaklige säljaren samtidigt som både du och din bok är produkten. Ger du däremot ut din egen bok är det du som är både säljaren och produkten. Det ställs således högre krav på förtroendet för dig som författare. Du ska tävla mot Bonnier i förtroende om jag ska köpa din bok, om en ska se det krasst.

För att rasera någons förtroende finns det tusen lyckade knep men det finns bara en väg till att uppnå någons förtroende och det är hårt arbete. Förtroende är bräckligt och hårt arbete tar tid. Är det värt det? Ja, det tror jag. Jag tror att vägen till att vinna dina läsares förtroende är att ta ditt skrivande på djupaste allvar och visa att du kan skriva. Och det ska de inte behöva betala pengar för att få veta att du kan. Du måste visa dem att du brinner; att du inte bara tyckte det var en kul grej att du lyckats ”knåpa ihop” ”en bok” och nu vill du ”casha” in. Du måste visa att det inte är en bok utan din bok. Att du vet vad du pratar om och har något att berätta, att du faktiskt har tänkt på något och inte bara följt skrivarskolans regler. Exempelvis sänder varje blogginlägg du gör ut signaler om ditt sätt att tänka och skriva. Även om många förstår att en blogg och en bok inte har samma litterära kvalitet betyder det inte att du borde strunta i möjligheten som en blogg erbjuder. Det är en av flera plattformar där du kan börja bygga dina läsares förtroende.

Det är alltid känsligt att prata om försäljning och litteratur – eller konst i alla former – men realisten inser att om en vill bli läst och nå fram med sina ord till en publik, ja, då måste en sälja böckerna också, så enkelt är det. Jag tror att möjligheterna med egenutgivning är oändligt stora, eftersom ingen kan gå in och styra över din kreativitet i det läget; om du själv sköter alla delar i processen kan det verkligen bli exakt som du vill ha det. Men, du ska vara beredd på att det kräver arbete och tålamod, för att inte säga besatthet.

Gästbloggare #1 29/7-2015: Johanna Plato

johanna plato
Johanna Plato på enklaknep

Johanna Plato driver företaget enklaknep som hjälper bloggare att effektivisera sina sidor och hon lägger tyngdpunkten vid att vara äkta. För dig som till exempel marknadsför din egen bok via din blogg är ett tips att läsa hennes inlägg om ”organiskt bloggande” här. Hennes blogg är full av generösa råd om hur du förbättrar din blogg, men hon skriver själv även väldigt personliga inlägg och ett som berörde mig var detta. I sitt gästinlägg skriver hon om fördelen med att släppa en e-bok.

Johanna:

Vad väntar du på? Börja skriv på din e-bok idag

Att blogga behöver inte betyda endast inlägg, en grym bloggninja delar med sig av sina erfarenheter i en e-bok eller två. Jag som hamrar på tangenterna heter Johanna och driver enklaknep.se – inspiration för briljanta människor.

Jag tänkte att vi kunde snacka om hur vi kan gå ett steg längre med din blogg. Dela med dig genom att skriva och dela en e-bok om det du skriver om på bloggen.

Din e-bok kan vara:

  • En påbyggnad av ett inlägg som du kan förlänga in till en bok.
  • Något inom din nisch som behöver lite mer utrymme än vad du har plats för i din blogg.

Dela en gratisprodukt med dina läsare, givmilda bloggare får tillbaka det. Din gratisprodukt kan mycket väl vara en e-bok.

Det är ett projekt som du kan gör hur stort eller litet som du vill. Du behöver inga dyra program bara dina erfarenheter och en dator. När jag skriver mina texter använder jag mig av google docs och designen skapar jag i Adobe indesign (mest av vana men skulle kunna använda andra program som picmonkey eller gimp som är gratis).

Det som är viktigaste när du skriver en e-bok är att den ska bli klar. Bättre klar än perfekt! Sätt ett slutdatum på när den ska vara klar och arbetat emot det.

På tal om machokultur – Strindberg: Ensam

wpid-screenshot_2015-07-27-22-58-18.pngBetar av Strindberg som redan nämnt. Det är slående hur politiskt allt automatiskt blir i samröre med denne herre.

På tal om all denna machokultur som det pratas om. Jag är mäkta trött på att höra att det skulle vara ett ”machoideal” att skapande sker i ensamhet. Tro mig. Jag förstår begreppen, jag förstår varför de finns, jag tycker inte heller att det är fräscht när huvudpersonen anser att feminismen har gått för långt år 1903. Men, en ska inte förväxla ensamhet som behov, med ensamhet som ideal i kombination av en 1800-tals människas syn på kvinnor. Ensamhet kan faktiskt vara något – precis som ordet säger – isolerat, fritt från kön.

Idealet att det manliga geniet skapar ensam.
Då är jag, 23-årig kvinna, machokulturens anhängare?
Logiken i det.
Idealet att geniet skapar ensam.
Okej, men det behöver inte vara ett ideal. Det kan faktiskt vara en önskan, ett behov.
Att skapa ensam.
Och att det därmed också blir det idealiska för en själv.

Kanske är det så att det är vårt ideal som har ändrats till extroversion och det gör våld på behovet att vara ensam? För mig är inte ensamhet något ”manligt”! Att inte ägna energi åt triviala saker (som i Strindbergs fall är kvinnors prat men som i mitt kan vara prat om trivialiteter från vilken mun som helst) är nödvändigt när en är i skapandets process. Det har jag ansett sedan jag var 9 år gammal och bad mina föräldrar om att få sluta på fritids för att få tid till mitt skrivande.

Men för att tala om boken, så var den bitvis mycket berörande, gillade speciellt stycket när huvudpersonen ser sin förlorade son överallt och tänker kring hur mötet med denne ska bli.