Månad: september 2015

Bokmässan 25/9

Publicerat den av Gabrielle1 kommentar

20150925_122231Trots att jag bor i Göteborg har jag aldrig tagit mig tiden att besöka bokmässan. Hypen innan var ju enorm och jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det jag tar med mig från gårdagens evighetslånga promenader i labyrintiska gångar är nog mest trötta ben. Puh! Vad mycket folk, det var svårt att koncentrera sig på samtalen.

20150925_133318

Ett av dagens plus var dock när jag lyckades få en sittplats vid Litteraturscenen när Jonas Hassen Kemiri pratade om sin nya bok Allt jag inte minns och svarade på frågor om sin skrivprocess. Blev riktigt sugen på att läsa boken.

Fil 2015-09-26 10 22 37Det andra plusset för dagen får jag tacka Michaela för. Vi har läst varandras bloggar ett tag och passade på att ses på en öl i vimlet! Hennes schema på mässan är något hektiskt, eftersom hon är här på uppdrag av en webbportal som heter Addeto, där artiklarna handlar om forskning om Sverige och Finland, med fokus på humaniora och samhällsvetenskap.

– Jag är chockad över att det är så mycket folk, säger hon. I Helsingfors brukar det inte vara lika många. Men jag trodde att det skulle vara ännu större, man har ju hört att det skulle vara helt enormt.

20150925_161638Som en positiv överraskning var visst Radiopsykologen Allan Linnér på plats och pratade med Susanna Alakoski. Jag älskar Radiopsykologen. Så fort jag är stressad sätter jag på ett avsnitt i SR:s app och samtalen får mig alltid att må bättre, även om problemen som behandlas inte är mina problem. Vågade dock inte gå fram och hälsa på honom efteråt, heh.

20150926_101222Självklart fick jag med mig något nytt hem också, men även om det kliade i shoppingfingrarna så höll jag tillbaka och påminde mig om min överfulla bokhylla därhemma. En liten tunnis fick det bli, bara.

Mitt livs bästa idé (hittills)!

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

Jag kan knappt stå still. Gah! Nu var det ett tag sedan jag skrev på mitt romanprojekt och det känns som om jag har kört fast i processen. Jag tänker ta tag i min första roman igen, men lite längre fram. Kanske ska jag ha den vid sidan av som något som får mogna och sakta växa fram, för den är större i sin ambition att ta tag i existentiella frågor. Men just nu vill jag bara… Åh!

Rätt som det är så dök en idé upp i mitt huvud. En idé, bara sådär! Jag har inte fått en idé på åratal. Det har mest varit ångestdämpande rekreation att skriva och en ventilation eller reflektion av tillvaron. Kanske i kombination med någon slags önskan att binda ihop och konstruera. Men nu alltså, en idé. Åh vad jag ska älska dig och vårda dig. Du ska bli mitt första barn av fantasin. Jag lyssnade på min kanske femte radionovell för idag (fast jag borde ha läst klart avhandlingen för länge sedan) när ett enda litet ord fick mig att föreställa mig en helt ny värld av lögner, mord och gåtor. Historien rör sig i urbana miljöer, där individernas hemligheter blir deras bojjor och drivkraften i deras liv heter Kontroll.

Fil 2015-09-19 19 05 11

Till mitt förtret läser jag nästan aldrig deckare (har på sin höjd blivit Stieg Larssons böcker) och har väl ingen direkt känsla för hur en bra sådan ska byggas upp, mer än det jag vet från populärlitteraturkursen, men jag ska inte gå för djupt in på exempelvis Sjklovskijs (1893-1984) (nej, jag kan inte stava hans namn utan att dubbelgoogla) teorier om uppbyggnaden kring Sherlock Holmes-novellerna i ”Kriminalberättelsen hos Conan Doyle”, men ett kort exempel är att viktiga detaljer läggs ut i förbifarten för att läsaren ska förledas och att det dessutom tillämpas ett akonologiskt berättande, d.v.s. motsatsen till ett kronologiskt.

Det är inte det att jag inte gillar deckare, jag tycker bara det är så svårt att hitta bra sådana, med historier som tillför något mer än bara en mordgåta. Ofta kan jag tycka att karaktärerna är platta och att en annan roman där karaktären få stå i centrum som själva mysteriet kan bli minst lika gåtfull som en deckare. Men det är väl bara att börja leta efter bra deckare. I annat fall kan jag ju alltid hämta intermediell inspiration från tv-serier och filmer av det mer våldsamma slaget (Breaking Bad och Sherlock är klara favoriter). Men en hör alltid att en ska läsa den typen av böcker som en vill skriva och att en borde skriva den typen av böcker som en själv vill läsa. En sak är åtminstone säker. Den här boken som gror i mitt inre nu vill jag verkligen läsa.

Tips: Gratis mecka för e-bokälskaren

Publicerat den av Gabrielle3 kommentarer

Du vet väl att när upphovspersonen har varit död i över 70 år så är boken fri att tillgängliggöra? Innan jag visste det köpte jag klassiker. Consumers be stupid.

Jag använder numera denna fantastiska sida i mina studier, men den är inte bara till för litteraturstudenter, utan för alla som är intresserade av litteratur. Den är inte kommersiellt driven utan är framtagen av olika institutioner och bibliotek. Du känner säkert till den, men för dig som inte gör det måste jag informera: På litteraturbanken hittar du många av våra svenska klassiker för gratis nedladdning i ePub-format. Du hittar även fackböcker och textkritiska utgåvor som du kan läsa direkt på sidan. Kände att den borde få lite gratisreklam, som tack, liksom.

De där små tecknen i texten, känslan och den egna betydelsevärlden

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

20150908_105826Teckenspråket, ni vet, det där med semikolon, streck och pauser.

Jag läser en grundkurs i svenska och på min första inlämning fick jag tillbaka ett svar om att jag använde semikolon för mycket och tankstreck vid helt fel tillfällen. Ingen har förut påpekat detta utan det är först nu, när jag läser det specifika ämnet svenska, som någon faktiskt bryr sig (eller kan?).

Det är ganska svårt det där med grammatik. Jag har alltid gått på känsla, tyckt att det är onödigt att lära sig grammatik, tror knappt att jag fick godkänt i gymnasiet när det handlade om att sätta ord på vad subjekt, pronomen och prepositioner var. Det där är sådant som en bara känner när en skriver – om det känns rätt eller fel. Inte behöver en veta vad det heter! Men tydligen är det viktigt.

Det kan nämligen bli fel ibland när en bara går på känsla. Jag var 14 år och tittade på nyheterna med mamma. De talade om ekobrottslighet. Jag tänkte på återfallsförbrytare. Varför? Eko + brott. Brottet kommer tillbaka som ett eko. Mamma bara stirrade på mig när jag förklarade. ”Är det mer saker du inte förstår?” frågade hon. Jag trodde att jag visste vad ekobrott betydde och därför frågade jag aldrig. Jag trodde det i flera år. En kan bygga en helt egen betydelsevärld på detta sätt.

Så tecknen, orden och grammatiken är viktiga, uppenbarligen. Återigen: Att göra sig förstådd är grundläggande. Jag bör nog införskaffa en Svenska Skrivregler. Blir peppad nu, av att veta att det finns så mycket förbättringsarbete kvar. Men jag tänker inte sluta helt med mina semikolon. De har en betydelse för mig som kanske bara ryms i min dagbok, som en del av mitt egna språk.

Vad tycker du? Är det svårt att använda rätt grammatik och teckenspråk? Har du egna ord och tecken i din betydelsevärld?

Psst! Ett annat intressant inlägg på bloggen som tar upp det rent skrivtekniska är gästbloggaren Anni Svenssons inlägg om småordens betydelse.

Hur väljer du bok att läsa?

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

Fil 2015-09-11 15 32 02Jag har alltid haft stora problem med att välja. Det kan handla om alltifrån att stå en timme framför lösgodiset för att få till den perfekta mixen, till att sitta i två dagar och läsa kursplaner innan antagning.se stänger för anmälan.

När det kommer till att välja läsning brottas i min hjärna vad jag borde prioritera att läsa med vad jag vill läsa. Dessa två vill båda stjäla min uppmärksamhet och suger samtidigt glädjen ur läsandet. Ibland delar dessa monster givetvis flera kroppsdelar, likt siamesiska tvillingar, och då är det litet enklare – om det nu inte finns fler än ett par siamesiska tvillingar som jag måste välja mellan.

För att ingå i kategorin Vad jag borde prioritera att läsa måste boken uppfylla ett av följande kriterium:

  • Klassiker
  • På allas läppar
  • Jag har fått den i present

Kanske kommer det av mina studier eftersom jag vet att om jag läser en klassiker så kan jag alltid ha nytta av det längre fram, om den nu skulle komma upp på kurslistan eller som primärmaterial i någon vetenskaplig text. – Eller för att jag helt enkelt kan hamna i samtal om boken när som helst, eller för att den uppenbarligen måste ha något värde eftersom den nu blivit en klassiker, d.v.s. att det en säker investering av min tid. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka tanken: Vad läser folk just nu? Borde jag läsa Millennium bara för att ha något att säga om den? Borde jag läsa den där kärlekshistorien som blev sågad i media bara för att kunna uttala mig? Eller är det kanske läge för en uppfräschning av Andra Världskriget såhär i flyktingkristider? Hm… Ibland har jag svårt att skilja på om ”viljan” kommer av känsla eller av resonemang som dem ovan, för även mellan böckerna som jag vill läsa är det svårt att välja! Om valet står mellan två böcker som jag vill läsa lika mycket så måste ju valet grunda sig på rationella resonemang.

Plötsligt är barriären till att faktiskt genomföra aktiviteten att läsa en bok så otroligt hög. Ibland kan jag stå en timme och fundera framför bokhyllan, läsa på baksidor och skumma några första rader i böckerna innan jag till slut bestämmer mig. Ibland slutar det med att jag googlar tre olika recensioner av boken från olika tidningar med olika politiska inriktningar för att få ett svar på om boken är värd att läsa. Ibland hinner jag somna innan jag valt färdigt. Det ter sig tragiskt när jag skriver om det såhär, men just i väljandets stund är det en helt naturlig process. En vän till mig sa att även om en film eller bok är dålig så får hon ändå alltid ut något av att ha sett eller läst den. Så försöker jag tänka, men det är svårt. Det handlar om en investering av min begränsade tid som jag är i färd med att göra och jag vill alltid försäkra mig om att det blir den bästa möjliga investeringen.

Problemet är att jag inte har den blekaste aning om vad investeringen ska generera för typ av avkastning. Det finns ju ingenting att mäta. Jag försöker alltså göra rationella beslut för att uppnå ett icke-existerande mål? Eller om det nu är existerande – som allmänbildningen – så är det åtminstone vagt, diffust och omätbart. Detta funderande leder ofta i själva verket till mindre läsning överhuvudtaget.

Jag är nyfiken på hur du gör när du väljer bok? Har du kanske ett tips som gör valen enklare?

Give it up for morgonstund: Jag gör det på mitt sätt.

Publicerat den av Gabrielle1 kommentar

20150905_080939

Yes, äntligen en lucka. Pillar med manus. Har verkligen kämpat hela veckan med plugg och städning för att få en stund på helgen. Snart måste jag dock göra mig i ordning för i eftermiddag blir det bröllop (obs! ej mitt eget).

En sak som stör mig är att det är så svårt att plocka bort saker ur texten!
Surprise, tänker du. Det heter ”döda sina älsklingar”.
Ja, jo. Men. Jag förstod vad lektören menade och jag hade bestämt mig för att ändra alltihop, men när jag väl sitter med texten inser jag att det inte bara handlar om att döda mina älsklingar. – Om jag blir oförsiktig kan jag döda delar av min helhet.

Lektören efterfrågade en helhet och ett gränssnitt mot läsaren för att förmedla det jag ville ha sagt. Så långt så bra. Min roman hänger på något vis inte ihop som en typisk roman, men den ska vara avvikande till formen; den bekräftar innehållet – som handlar om att vara avvikande – genom formen. Boken är själv utstött, avvikande, fel. Men, jag förstår ju att även om jag kanske inte vill göra exakt som lektören ville, så måste jag göra så att läsaren förstår sammanhanget och bli tydligare med perspektiven. För om läsaren inte förstår sammanhanget så har jag misslyckats med min intention. Det är det som är den konstnärliga utmaningen – att följa ramarna så mycket att en blir förstådd, men att bryta sig ur dem så mycket att en också blir originell och tillför något nytt.

Boktorka

Publicerat den av Gabrielle8 kommentarer

Hej på dig. Jag lever, är bara helt off. Du vet sådär som du kan bli när allt bara blir mycket, stort och överväldigande. Shit, vad har jag tagit mig an? Plugga 150% + skriva på en bok + jobba + fylla en blogg med vettigt innehåll. Och sedan var det de där sociala relationerna som skulle underhållas. Och så kanske en en bör ta sig ut och träna kroppen ibland, för att orka. Och så mensvärken ovanpå det. Kommer ändå på mig själv med att sitta och söka fler extrajobb eftersom de jag är hos nu har sänkt sitt behov, ty Tidsoptimisten är den sista som överger människan. Och mitt i alltihopa måste jag bara städa garderoben.

Men jag kan inte välja bort skolan. Inte en chans. Vill inte heller släppa kontakten med boken och texten. Och blogga… Ja det kan jag ju göra på toaletten, som nu. Ja, du läste rätt. Hm. Vad jag försöker säga är väl att om jag uteblir ett slag, så är det inte för att jag inte vill ses, utan för att jag helt enkelt saknar ord när tiden flyger för snabbt. Just nu blir det nämligen heller inga skönlitterära böcker lästa, eftersom det mesta av min tid går åt till litteraturvetenskapliga teorier och metoder och sociolingvistik. Faktaböcker är roliga också, men det är gissningsvis inget som du vill läsa en recension om här på bloggen? Således boktorka några veckor på bloggen. Förhoppningsvis blir det mer på temakursen sedan… Och så har vi ju bokmässan. Ses vi där?