Budapest
Kategori: Resor
Budapest nästa!
Status: 36 400 ord
Åh, äntligen ska vi ut och resa! Har längtat så himla mycket till det här. Vi bokade upp påskveckan i Budapest redan i Januari och imorgon är det alltså dags. Vi tar tåget ner till Köpenhamn och tillbringar fredagen där, varpå vi flyger till Budapest och bor i fem dagar där. Vi ska bland annat besöka Metropolitan Ervin Szabó Library som ska vara ett fantastiskt vackert bibliotek. Det blir också såklart mycket bad eftersom det är badhusen som Budapest är känt för. Bilder kommer…
Skrev en hel del igår, orden lägger sig på hög, men jag känner att jag behöver ny luft, ny inspiration. Det blir perfekt med några dagars avkoppling i ett nytt land. Risken är väl att jag är så inspirerad när jag kommer hem att det inte blir mycket pluggat till grammatiktentan. Usch nej. Disciplin Gabrielle. Disciplin.
Och så det här med sprängdåden. Det gjorde mig både rädd för att flyga och ledsen för att världen är så fucked up. Vad skriver jag om egentligen? Vad är det för futtiga problem jag försöker att formulera när de stora problemen ligger långt ovanför vad jag kan greppa och hantera? Är det verklighetsflykt?
På sjukhus i Surabaya
Kära blogg, efter tre dagar är jag nu utskriven från sjukhuset i Surabaya och tillbaka på hotellet. Tror aldrig jag har varit så rädd i hela mitt liv. Mitt blodtryck var så lågt att inget blod gick att få ut ur ådern vid det första testet som skulle göras. Läkaren sade först att de med 75 procents säkerhet misstänkte denguefeber, en allvarlig typ av malaria som orsakas av myggbett. Sedan letade de efter ännu en typ av myggburen infektion. Som tur var visade det sig att det hela var magsjuka i kombination med urinvägsinfektion. Inte för att det var kul det heller, men du fattar.
Utsikten från mitt sjukrum var en pulserande stadsvy, men vid sextiden om morgnarna letade sig solstrålar in över min bädd och molnen skockade sig över himlen utanför fönstret tills de bildade slott och drakar. Jag låg och tittade på molnen och lugnet infann sig vid denna tid. Jag tänkte att jag ville arbeta på min bok, men droppet gjorde min hand stel och hindrade mig från att lyfta upp ipaden och börja redigera. Jag ville läsa, men så fort jag ens tänkte den tanken sjönk huvudet djupare ner i kudden och jag vaggades in i slummer av tutande bilar, sirener från brandbilar och ambulanser, patienternas ringande klockor och javanesiska samtal. Jag väcktes då och då av en hand på min fot och ett leende ansikte. ”Fever mam?” ”Diare mam?” Byta dropppåse, komma med provresultaten, ta nytt blodtryck, en bricka med mat. De kom från ”management board” och ville veta om jag var nöjd. Jodå. Jag hade ju inte malaria. Tack bara nöjd. Lite mycket chokladströssel på frukostbrödet bara.
Och Bali? Ja, inställt på grund av ett vulkanutbrott på östra Java. Lika bra. Nu längtar jag bara HEM.
Munjangan, Indonesien
Här i Munjungan är klimatet tropiskt, men bada är inte att tänka på. Av en fiskare på stranden fick vi nämligen veta att vattnet nu var fullt av giftiga maneter.
Munjungan är en liten by på den tätbefolkade ön Java och här lever de flesta av att odla och sälja t. ex. kryddnejlikor eller fiska. Kryddnejlikor används till att laga den underbara grytan ”Randang”, en form av nationalrätt i Indonesien.
Just nu pågår fastan för fullt här och byn lever upp först framåt nattetid då de som valt att fasta får tanka på ny energi.
Till frukost äter vi ”Nasi Goreng” vilket är stekt ris med olika smaker beroende på vad som finns över från gårdagens mat. Ibland smakar den räkor och ibland kyckling. Givetvis kryddar vi med rikligt av chilin för att få till den rätta hettan! Till det serveras ett stekt ägg, grönsaker, tempe m.m. Underbart sätt att starta dagen. Från och med nu blir det aldrig mer mackor.
På lördag åker vi vidare till Bali för att semestra lite. Just nu är vi hemma i min familjs hus som de byggt uppe i bergen i denna härliga by. Tid att umgås med nya vänner och lära känna omgivningen. Skriva blir det inte mycket med, men det kanske är bra med en paus för att reflektera och låta texten vila ett slag.
Avatarbergen – natur och fantasi.
Tillbaka i Sverige igen. Har varit och hälsat på min pojkvän som studerar i Shanghai. Efter en tid tillsammans i stan tog vi därifrån flyget en helg till en av Kinas – och kanske jordens – vackraste skogsparker. Ute i ingenstans, nära en liten lantlig kinesisk stad där ingen kan engelska, ligger denna skönhet. Inte dold, för det kryllar av turister, dock såg vi inte speciellt många västerländska sådana. En liten pojke pekade på oss och skrek helt exalterat till sin pappa: ”Wàiguó rén! Wàiguó rén!” vilket betyder utlänning. Några damer fotade oss och skrattade när vi satt på en bänk och åt kex. Andra ville ta kort tillsammans med oss. Allt detta var en märklig upplevelse för en människa som är van att vara ”norm”.
Väl uppe i bergen kändes det som att befinna sig i en saga; varje vy tog verkligen andan ur oss. Vi gick upp för trapporna ända till 1130 meters höjd. Benen domnade, men när vi fick se utsikten rann tröttheten bort med en gång. Jag hade aldrig varit utanför Europa förut eller upplevt liknande natur, men jag insåg något när jag stod där på toppen av klippan: Naturen är verkligen inspiration till historier. Var kan dölja sig mellan stupen och uppe på ouppnåeliga bergstoppar? Dessa berg är för övrigt grunden till den animerade miljön i succéfilmen Avatar, men i filmen har man gjort dem svävande.
Bilderna är mina egna (tagna med en Samsung Galaxy s5):
Läsa och Skriva 