Trots att jag bor i Göteborg har jag aldrig tagit mig tiden att besöka bokmässan. Hypen innan var ju enorm och jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det jag tar med mig från gårdagens evighetslånga promenader i labyrintiska gångar är nog mest trötta ben. Puh! Vad mycket folk, det var svårt att koncentrera sig på samtalen.
Ett av dagens plus var dock när jag lyckades få en sittplats vid Litteraturscenen när Jonas Hassen Kemiri pratade om sin nya bok Allt jag inte minns och svarade på frågor om sin skrivprocess. Blev riktigt sugen på att läsa boken.
Det andra plusset för dagen får jag tacka Michaela för. Vi har läst varandras bloggar ett tag och passade på att ses på en öl i vimlet! Hennes schema på mässan är något hektiskt, eftersom hon är här på uppdrag av en webbportal som heter Addeto, där artiklarna handlar om forskning om Sverige och Finland, med fokus på humaniora och samhällsvetenskap.
– Jag är chockad över att det är så mycket folk, säger hon. I Helsingfors brukar det inte vara lika många. Men jag trodde att det skulle vara ännu större, man har ju hört att det skulle vara helt enormt.
Som en positiv överraskning var visst Radiopsykologen Allan Linnér på plats och pratade med Susanna Alakoski. Jag älskar Radiopsykologen. Så fort jag är stressad sätter jag på ett avsnitt i SR:s app och samtalen får mig alltid att må bättre, även om problemen som behandlas inte är mina problem. Vågade dock inte gå fram och hälsa på honom efteråt, heh.
Självklart fick jag med mig något nytt hem också, men även om det kliade i shoppingfingrarna så höll jag tillbaka och påminde mig om min överfulla bokhylla därhemma. En liten tunnis fick det bli, bara.
Läsa och Skriva 