Etikett: ljudbok

Sammanfattning, oktober

Publicerat den av Gabrielle1 kommentar

En korrekt sammanfattning av mitt liv just nu är omöjlig, på grund av dess spretighet. Jag gör allt på en gång. Jobbar på dagar och kvällar, pluggar två olika ämnen på konstiga tider och hinner på något konstigt vänster med allt. Går på någon slags sjätte växel (en bil har väl fem?). Kommande vecka ska jag inleda kandidatarbetet, vilket jag ser fram emot. Planen är att jag ska undersöka någon sorts ”manlighet” i moderna relationsromaner skrivna av kvinnor. Mer om det senare.

För övrigt har jag hamnat i en hätsk diskussion om det kan kallas läsning och huruvida det kan appliceras på intagandet av en ljudbok. Jag anser att det beror på vad en lägger in i ordet ”läsning”. För mig sitter denna process, som kallas läsning, bakom ögongloberna och innanför öronsnäckorna och därför spelar det ingen roll vilken ingång som texten väljer in till hjärnan. Men om detta råder det alltså skilda meningar om detta. Vad tycker du?

Något jag kan punkta upp. En ryggrad att vila min tillvaro på. En lista på de böcker som jag har ögnat eller lyssnat mig igenom i oktober. Jag utelämnar alla ”halva” böcker det har blivit som kurslitteratur och håller mig till de jag har avslutat, både privat och i skolan.

Som sagt, en sammanfattning:

Woolf, Virginia – Ett eget rum (Ljudbok)
Von Krusenstjerna, Agnes – Tony växer upp
Sarraute, Nathalie – Innan bilden bleknat
Banks, Iain – Getingfabriken
Persson, Leif GW – Gustavs Grabb (Ljudbok)
Scmitt, Eric Emmanuel – Noah´s child
Persson, Leif GW – Den döende detektiven (Ljudbok)
Lessing, Doris – Det femte barnet

”Jag kan själv!” – Del 2: Det praktiska

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar
2015-07-22 07.29.30-2Det är lätt för någon som redan är känd eller har mycket pengar, men för en vanlig dödlig kämpande författare kan det vara svårt. Nå, vad behöver du som skriver böcker veta när det kommer till egenutgivning? En hel del.  Som jag brukar säga: Det en inte har i plånboken får en ha i både huvudet och benen. Det är där som kreativiteten kommer in. Eller treåringen. Eller det neurotiska kontrollfreaket. Och allt och alla som ger energi är välkomna in i mitt huvud. – Jag tackar och ropar ”jag kan själv!”. I tidigare inlägg har jag skrivit om kvalitet och i senare inlägg kommer jag att ta upp försäljning och distribution.

Del 2: Det praktiska

Det finns olika typer av förlag och du som hänger med i trenderna känner säkert till varianterna: Print-on-demand, hybridförlag, e-boksförlag och de där du köper hem stora upplagor i tryck m. fl. Det finns för- och nackdelar med alla. Jag tänker spontant när jag ser en paketlösning: Vilket av allt detta kan jag fixa helt själv?

E-boken är i min värld framtidens format. Både för författare och läsare. Glöm din våta dröm om att hålla din tryckta bok i handen! – Eller nja, men det är åtminstone inte den längtan som ska styra dig att beställa upplagor om hundratal för tjugotusen kronor som sedan samlar damm på vinden. Jag tror att fler och fler kommer att övergå till e-böcker och ljudböcker. Dessa är framförallt bra för sådana som mig som upplever att raderna ”hoppar” om texten är t. ex. för liten eller tätt tryckt. I plattan kan du själv bestämma luft mellan rader och storlek på bokstäver. En ljudbok är dessutom perfekt att ha i öronen samtidigt som du fixar med annat – som att promenera eller diska, till exempel.

En e-bok är billig att producera, men du ska ha i bakhuvudet att de ovan nämna förlagsmodeller också är företagsmodeller och att det kan bli stor skillnad i slutändan om du låter dem ta 30% av vinsten mot om du fixar din egen e-bok på eget förlag och därmed kan få hela kakan själv. Det är trots allt du som har skrivit din bok. Det är en annan sak om ett stort förlag antar din bok och står för din utgivning, då har du deras varumärke i ryggen och det brukar vara värt att betala för (läs gärna den tidigare delen i denna serie, Del 1: Om kvalitet). Å andra sidan har vi bekvämligheten att tänka på, såklart. Det är upp till dig själv att känna efter. Vad jag försöker säga är väl att alternativet att göra det själv kan vara betydligt billigare och inte så svårt som du kanske tror.

Följande tjänster brukar ingå i ovan nämnda företagsmodeller och är enkelt att fixa själv:

ISBN

Detta tycks egenutgivarförlagen marknadsföra som en del i sina tjänster och absolut, du kan spara ett par minuter och en promenad till brevlådan genom att klicka hem deras paketlösningar. Via denna länk till svenska ISBN-centralen hos Kungliga Biblioteket anmäler du enkelt på ca två minuter att du vill ha ett ISBN-nummer till din bok. När din bok är tryck postar du ett exemplar till KB, detta kallas pliktexemplar. Alla trycksaker i Sverige ska ha en kopia hos KB.

Viktigt:

  • På KB:s hemsida står det att även ”elektroniska publikationer antingen på fysiska bärare (som exempelvis maskinläsbara band, disketter, eller CD-rom) eller på Internet” ska erhålla ett ISBN. Om du endast ger ut din bok i E-boksformat ska den alltså ändå ha ett ISBN-nummer.
  • Om du använder ditt eget namn som utgivare och inte ditt eget nya förlagsnamn upplyser de om följande: ”Om förlagsnamnet och/eller e-postadressen är ett personnamn, är namnet en sådan personuppgift som avses i personuppgiftslagen (1998:204). Namnet kommer att behandlas i enlighet med 10 § samma lag. Notera att ISBN-centralen har skyldighet att lämna ut uppgifter ur ISBN-registret enligt offentlighetsprincipen.”
  • Ang. placering av streckkoden med tillhörande siffror står det: ”Först och främst placerar man ISBN i bokens inlaga, i första hand på titelbladets baksida. Om detta inte är möjligt kan man placera den nedtill på titelbladets framsida, om möjligt utvändigt (på baksidan av omslaget och/eller på bakre pärmen längst ned). ”
  • ISBN ger inget upphovsrättsligt eller annat juridiskt skydd. Svenska förläggarföreningen informerar på sin hemsida om upphovsrätt: ”Ett verk får skydd i och med sin tillkomst. Registrering eller liknande krävs inte i Sverige. Detsamma gäller för alla länder som undertecknat Bernkonventionen (BK) för skydd av litterära och konstnärliga verk.”

Bokrondellen

Att ansluta sig kostar dig 300 kronor och det är det värt – det är nämligen här du blir sökbar för alla landets bokhandlar. De vill även ha ett exemplar av din bok. Du ansluter dig via denna länk.

Viktigt:

  • Om du ger ut din bok helt själv och inte anlitar en print-on-demandfirma så måste du ha ett förlagsnamn och F-skattesedel – för du vill väl kunna skicka dina böcker och fakturera för dem? Har du inget bolag startar du enkelt en enskild firma på verksamt.se som är en jättebra sida tillhandahållen av Bolagsverket samt Skatteverket. Att registrera en EF kostar dock 900 kr och innebär förändringar i din deklarationsrutin samt bokföring av försäljningen. Här är alltså läge att fundera; hur stor tror du att din bokförsäljning blir? Kommer du att ge ut mer än en titel? Ibland kan vissa paketlösningar faktiskt göra det smidigare för dig
BTJ

En tjänst som inte kostar dig något, mer än två exemplar av din bok – och då är det en vettig investering, för det är via BTJ som du verkligen har möjlighet att nå ut till alla landets bibliotek. För att komma med och bli sökbar måste du vara ansluten till Bokrondellen. Via denna länk till BTJ:s bokanmälan anmäler du att du vill att de läser och recenserar din bok. Har du tur gillar de vad de läser och publicerar den i BTJ-häftet.

Viktigt:

  • De skriver på anmälningssidan att: ”De böcker som av redaktionerna bedöms vara av intresse för BTJ:s kunder presenteras med lektörsomdömen i BTJ-häftet. Meddelanden om vilka böcker som inte kommer att erbjudas i BTJ-häftet skickas inte ut. Beslut kring vilka böcker som inte kommer att erbjudas kan inte överklagas. Insänt material returneras inte.”
Konvertering

Om du fortfarande är villig att lägga ner den tid och energi som det krävs för att driva ett eget företag och därmed få hela nettovinsten själv, ja, då är det bara att konvertera ditt manus till EPUB (sveriges vanligaste e-boksformat) i gratisprogrammet Calibre. Självklart kan det vara litet pilligt att få det snyggt, men det är ju bara den roligaste biten – du är ju färdig och ska snart få ut din bok till läsarna!

Viktigt!

  • Du måste testläsa den i olika enheter så att den ser snygg ut överallt. Det finns även simulatorer att läsa i om du googlar runt lite.
  • Det som din bok kommer att sakna om du själv fixar din e-bok via ett gratisprogram är den vattenmärkning som krävs för att skydda dig från fildelare. Jag har sökt förgäves på nätet efter svar på hur du kan fixa det själv, men det är otroligt svårt att hitta någon information. Alternativ som exempelvis Publit och Elib finns för dig som tycker detta verkar krångligt. De har en egen vattenmärkning men tar procent på distributionen av din bok.

Kort sagt – det gäller att fundera ordentligt och göra noggranna avvägningar när du fattar beslut kring de praktiska delarna. Jag hoppas att all information som jag här givit dig är fullständigt korrekt. Om du själv sitter inne på information om gratisalternativ för vattenmärkning så kommentera gärna.

Vittneslitteratur när den är som bäst: Dora Bruder av Patrick Modiano

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar
Screenshot_2015-08-03-20-36-20Det föll sig så att jag råkade växellyssna på Hédi Frieds sommarprat och en bok som heter Dora Bruder av Patrick Modiano – ett intressant koncept inser jag såhär i efterhand. Jag var skeptisk; har bränt igenom flera av Modianos romaner i sommar eftersom jag läser en distanskurs om hans författarskap, men har inte riktigt fastnat för någon av hans böcker. Förrän nu.

Hédi berättade i sin podd detaljrikt om hur det gick till i Auschwitz, medan Dora Bruders berättare inte har möjligheten att få veta vad som faktiskt hände Dora, bara vad hon hade på sig den där dagen då hon försvann och vilket datum som hon deporterades. Detta på grund av att endast nödtorftig dokumentation stod att finna om henne.

Modiano har blivit omtalad för sin ”minneskonst”. Detta är inte en människas minne, utan ett nationens minne och ett mänsklighetens minne – och på samma gång dess glömska. Hédi beskrev hur ungdomar som besökt Auschwitz på en klassresa blev ombedda av sina vänner, efter hemkomsten, att prata om något ”trevligt” istället när de försökte att beskriva lägrens avskyvärdhet. Berättaren i Dora Bruder ser hur samma tystnad främjas; hus rivs ner,  nya byggs och hela kvarter förändras. Ingen vill tala om det förflutna, det där hemska. Det glöms bort och människorna i det likaså. Det är bara Dora som vet vad som hände den gången hon rymde från klosterskolan eller hur hennes sista dagar i livet var.

Men Hédi vet om en verklighet som på många sätt måste ha liknat Doras, även om de var från olika länder, och hon berättar gärna för den som vill lyssna. Dora Bruder belyser hur viktig Hédi är; en röst för sig och alla de som inte längre kan tala om vad de upplevde under förintelsen.

Ett plus är också längden på boken, 3 h och 39 min. Perfekt att lyssna till en stund om kvällarna. Björn Granath ger en intressant röst åt den parisiske sökaren som vandrar runt på Paris gator och nosar i kartoteken.

På tal om machokultur – Strindberg: Ensam

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

wpid-screenshot_2015-07-27-22-58-18.pngBetar av Strindberg som redan nämnt. Det är slående hur politiskt allt automatiskt blir i samröre med denne herre.

På tal om all denna machokultur som det pratas om. Jag är mäkta trött på att höra att det skulle vara ett ”machoideal” att skapande sker i ensamhet. Tro mig. Jag förstår begreppen, jag förstår varför de finns, jag tycker inte heller att det är fräscht när huvudpersonen anser att feminismen har gått för långt år 1903. Men, en ska inte förväxla ensamhet som behov, med ensamhet som ideal i kombination av en 1800-tals människas syn på kvinnor. Ensamhet kan faktiskt vara något – precis som ordet säger – isolerat, fritt från kön.

Idealet att det manliga geniet skapar ensam.
Då är jag, 23-årig kvinna, machokulturens anhängare?
Logiken i det.
Idealet att geniet skapar ensam.
Okej, men det behöver inte vara ett ideal. Det kan faktiskt vara en önskan, ett behov.
Att skapa ensam.
Och att det därmed också blir det idealiska för en själv.

Kanske är det så att det är vårt ideal som har ändrats till extroversion och det gör våld på behovet att vara ensam? För mig är inte ensamhet något ”manligt”! Att inte ägna energi åt triviala saker (som i Strindbergs fall är kvinnors prat men som i mitt kan vara prat om trivialiteter från vilken mun som helst) är nödvändigt när en är i skapandets process. Det har jag ansett sedan jag var 9 år gammal och bad mina föräldrar om att få sluta på fritids för att få tid till mitt skrivande.

Men för att tala om boken, så var den bitvis mycket berörande, gillade speciellt stycket när huvudpersonen ser sin förlorade son överallt och tänker kring hur mötet med denne ska bli.

Strindbergska ordet om föräldraförsäkringen – Läst: Giftas

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar

Screenshot_2015-06-24-21-43-01Varför använder vi sällan längre så praktiska ord som ”stupiditeter” om dumheter, ”agrementet” om avtalet o.s.v.? Det känns som väldigt naturliga ord för oss som är uppväxta med engelskan så nära, tycker jag i alla fall. Nåväl, vem säger att man inte får använda dessa ord? Hava vi icke frihet att uttrycka oss som vi behagar och leka med orden, åtminstone som författare? Eller voro vi slavar för konventionerna, som alla andra?!

Det är första gången jag läser något annat av Strindberg än Ett halvt ark papper – som vi läste både i Svenska på högstadiet och på gymnasiet, av brist på lärarfantasi eller idiotisk skolplan förtäljer icke historien. Sedan läste vi närmast inget av honom i Litteraturvetenskapens första kurser – de förväntade sig kanske att man redan kunde sin Strindberg. Men jag hade hört av någon att han skulle vara en kvinnohatare och därför vägrade jag länge att läsa hans böcker. Lyssna inte på rykten och fördomar, för hundrasjuttioelftetusonde gången!

Giftas kändes hur som helst aktuell med tanke på frågan om den beryktade föräldraförsäkringen som nu viner genom debattklimatet. Därför satte jag på Storytel och har nu tagit mig både till och från jobbet i sällskap med denne utomordentligt genomtänkta herre som jag dessvärre inte visste mer om än att han en gång hade skrivit ett helt liv på en papperslapp.

Det som Strindberg har och som debatten kan sakna idag, är många olika perspektiv, bl. a. från både rik och fattig och olika nivåer av utbildning. Förvisso är de en aning gammalmodiga, de här tankarna. Ingen går väl exempelvis och köper ammor idag i Sverige, men ändå. Ändå. Han känns som en frihetlig människa i grunden men han låter alla sorters tankar komma till tals. Och det nämner han i en av novellerna, vid något tillfälle, att en riktig författare ska så göra. Aderton noveller alltså. Inte dumt alls. Nu ska jag försöka att skriva som en tvåtusentalsmänniska när jag redigerar min roman, men det är så svårt, så oerhört svårt, att icke taga efter detta rytmiska språk!

Sill! Jag är sugen på sill och gröt!