Etikett: Skrivande

Surrealism eller realism? Haruki Murakami vrider upp min värld

Publicerat den av Gabrielle4 kommentarer

Fil 2015-08-19 20 04 47Lektören skrev… Ja, jag ska berätta mer i nästa inlägg. Men, hon skrev om det där med helhet och perspektivbyten och om nivåer av realism. Hon tyckte att graden av realism växlade igenom mitt manus och att vissa bitar hade högre igenkänningsfaktor än andra. Hon tyckte inte riktigt att det hängde ihop, att det var flera olika texter och inte en text. Jag håller med henne, är illa tvungen efter att ha läst om det i ett försök att härma hennes synvinkel i en för mig annorlunda och något obekväm position i läsfotöljen. Mitt manus kan likaväl läsas som flera texter och det som ska hålla ihop allt faller så lätt isär. Jag inser det nu. Det är inte fullkomligt.

Då blev jag så glad, att i samband med att jag fick detta utlåtande från lektören, gjorde bekantskap med en mycket speciell författare. Haruki Murakami. Har många gånger genom åren sett hans böcker i hyllorna i bokhandeln och tänkt: ”Vad är det där för en pelle? Det är till att vilja vara märkvärdig.”

Jag vill på inga sätt jämföra mig med en mästare, det jag försöker säga är att jag inte alls har vetat vad det är jag har försökt mig på, förrän nu.

Murakami använder inslag av – jag vill inte säga surrealism, det är för diffust – illustrerande beskrivningar av känsloförnimmelser; i ord beskriver han bildligt hur en människa känner sig inombords i just ett ögonblick. Genom att beskriva någonting som inte händer på riktigt men som kanske ter sig oerhört starkt om det skulle ha hänt på riktigt, förstärker han känslan hos läsaren så att innebörden i historien djupnar. Han binder samman öden, kanske med orealistiska trådar, men det gör det inte mindre intressant. Jag ville hela tiden veta varför Kumiko, huvudkaraktärens fru, hade försvunnit, men jag kände aldrig att det var bråttom. ”Tids nog kommer svaren”, tänkte jag. ”När jag är mogen kommer svaren, precis som för Toru.”

Fågeln som vrider upp världen är tjock, 740 sidor för att vara exakt, men läs den långsamt. Sjunk ner i brunnen och känn mörkret omsluta dig om och om igen. Det är den värd.

Nu vill jag sätta mig i Nordstan och titta på ansikten en hel dag.

Tillbaka till verkligheten (internet)

Publicerat den av Gabrielle5 kommentarer

Hej igen, det känns som månader sedan, men det är det ju inte.

Jag vill bara börja med att säga en sak som är så självklar att en gärna struntar i det och inte låtsas om det: Så mycket en hinner läsa när en inte är uppkopplad! Det är ett så många gånger om konstaterat faktum och nu har även jag; googleknarkare, bloggare och trogen P1-podlyssnare; bidragit till den enorma kollektiva empiriska databasen i detta ovetenskapliga studium. Jag har ägnat veckan åt att sitta med mina stackars kliande soleksem under ett parasoll och plöja min första Haruki Murakami-tegelsten. Det blir inte den sista kan jag lova. Är fortfarande inte klar med den, eftersom den är 740 sidor med pyttetext; Fågeln som vrider upp världen. Bara titeln gör att jag älskar den. Har cirka 100 sidor kvar så imorgon kan ni få en reflektion kring den. Jag ska även försöka att läsa ikapp lite på era bloggar när jag har tid, är nyfiken på vad jag kan ha missat.

När vi besökte ett internetkafé i närheten av campingen öppnade jag min mejl och där låg svaret från lektören(!!!). Jag skummade det med ena ögat, som för att skydda mig mot kritiken, som jag så innerligt hade önskat mig – ironiskt, eller hur? I veckan ska jag berätta om vad hon tittade på och hur hon bedömde. Jag kan säga att jag har en hel del omskrivningar framför mig. Ska gå närmare in på detta längre fram, men jag ser det hela som något positivt och väl värt pengarna. Nu vet jag i alla fall lite vad jag bör tänka på i fortsättningen och jag vill framhålla att det är vägen som är målet, verkligen, i dessa sammanhang. Jag känner nu att jag utvecklas på ett sätt som jag aldrig tidigare har vågat göra; jag tar mig an mina svagheter och vänder dem ut och in medan jag betraktar dem, trots att det svider i ögonen.

Naturligtvis var Biblioteca Nationale Marciana i Venedig, ett av världens vackraste bibliotek, stängt den där måndagen då vi besökte staden, men hm… Utsidan var väl också helt okej.

Biblioteket i venedig. Biblioteca Nationale Marciana.
Biblioteket i venedig. Biblioteca Nationale Marciana.

Offline

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar

  
Nu tar jag semester. Jag går offline i en vecka. Har lämnat in det sista arbetet i sommarkursen, tagit ledigt från jobbet och jag inväntar med spänning lektörens utlåtande som ska komma i nästa vecka, så inte heller med min roman kan jag göra något nu. Det är nu tid att bara vara och kanske passa på att läsa det jag känner för istället för det som står i en kurslista. 

Det är också ett perfekt läge för en campingutlykt till Italiens kust med någon jag tycker om. Således blir det en vecka i tält och på strand i fullständig radioskugga. Eventuellt kan jag förstås hitta en Wi-fi-zon om abstinensen kickar in. Hur som helst, jag återkommer. 

Gästbloggare #3 6/8-2015: Anni Svensson

Publicerat den av Gabrielle5 kommentarer

_MG_6657 Anni SvenssonAnni Svensson är kommunikatören och skribenten som bloggar om skrivande. Och hon älskar verkligen ordens kraft, vilket lyser igenom i alla hennes inlägg. Hon har bland annat skrivit inlägg som ”när är man författare?” och ”Kan man tjäna pengar som författare?”

Småordens betydelse

Å ena sidan vill vi att småord ska finnas så lite som möjligt. En ständigt pågående jakt vid textredigering som handlar om att få bort dem. ”Kill your darlings” är ett vanligt uttryck. Men å andra sidan har jag upptäckt genom skrivandet att småorden ibland har berättigad existens och behövlighet.

Småord kan vara ord som egentligen inte behövs. Det är viktigt att inte småorden blir för många och särskilt inte upprepas alltför många gånger. Ett vanligt fel både hos mig och hos andra som skriver. Jag kämpar hela tiden med mina småord. När jag efter kvickt flödesskrivande redigerar försöker jag hitta alla onödiga ord som kan tas bort. Och på skrivarkurser är det något som återkommer – ta bort småord. Så många som möjligt.

Men jag har även upptäckt att småorden ibland är bra att ha. De kan göra stor skillnad för en text och djupet i den. För att inte tala om poesi. Kika på exemplet nedan. Vad hade denna text varit utan småordet ”ju”? Bättre eller mindre bra? Något att fundera över.

”Var tyst. Ha tillit.
Vårt väsen är ju skapelse.
Vi står ju i djupt förbund
med det som vill bli till.”

/Karin Boye

Jag har kommit fram till att småord ska man vara man noga med. Men de behöver inte alltid tas bort. Ibland fyller de en funktion. Sovra med försiktighet och noggrannhet. Döda inte alla dina ”darlings”. Kanske ska några få vara kvar, eftersom de kan vara en del av ditt eget författarspråk. Det som gör dig unik.

Sedan har vi de tre orden men, och, att. Min svenskalärare på gymnasiet (där jag gick för evigheter sedan) sade att man ALDRIG fick inleda en mening med något av dessa tre ord. Det satte sig fast hos mig. Men när jag med åren skrivit mer och mer har jag insett att dessa ord absolut kan inleda en mening och det kan vara effektfullt. Så åter igen – läs igenom din text, gärna högt för dig själv. Ligger dessa ord bra i munnen även om de inleder en mening – låt dem vara kvar och låt dem stoltsera.

Svenskaläraren, tvingade oss (mer eller mindre) också att läsa författare som Strindberg, vilket jag inte heller gillade, men ordlistanumer är jag glad att vi behövde läsa en del av hans och andra kända författares verk. Lärorikt att läsa olika texter och olika författare. Strindberg var på många sätt briljant, insåg jag en tid efter gymnasieåren. Ibland tar det tid för saker att sjunka in. Och min svenskalärare hade rätt – i en del saker, men inte allt. Det gäller ibland att lita på sin egen känsla.

En annan briljant författare med förmåga att välja sina ord med exakthet, skriva kort, lite trubbigt och kärvt är Hemingway. Se bara denna text, hur mycket som sägs med få ord:

”For sale: baby shoes, never worn.”

Briljant.

Nåja, nu var det småord jag skulle skriva om, inte korta, briljanta texter. Och jag avslutar med ett enkelt tips. Var noga med att korrekturläsa dina texter. Använd sökfunktionen i Word för att hitta alla småord. Läs meningarna högt och hur lyssna hur de låter med och utan ordet. Klarar sig texten utan ordet kanske det ska tas bort. Lyssna och känn efter om ”drivet” i texten ökar om du tar bort ordet. Eller behövs det för utfyllnad och bra rytm? Fundera på vart och ett av småorden. Ska de strykas eller vara kvar?

Här är en lista över de småord jag ofta hittar i mina egna texter. Är de även dina småord? Har du andra? Berätta gärna.

aldrig, alltid, att, av, din, ditt, då
egentligen, faktiskt, för att, ganska, ibland, igen
ju, just, kanske, liksom, lite, man, men
min, mycket, nu, när, nästan, och
ofta, om, riktigt, sin, sitt, som, så
trots allt, vad, var, verkligen, väl

/Anni Svensson, älskare av ord, skribent, kommunikatör och bloggare

”Jag kan själv!” – Del 2: Det praktiska

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar
2015-07-22 07.29.30-2Det är lätt för någon som redan är känd eller har mycket pengar, men för en vanlig dödlig kämpande författare kan det vara svårt. Nå, vad behöver du som skriver böcker veta när det kommer till egenutgivning? En hel del.  Som jag brukar säga: Det en inte har i plånboken får en ha i både huvudet och benen. Det är där som kreativiteten kommer in. Eller treåringen. Eller det neurotiska kontrollfreaket. Och allt och alla som ger energi är välkomna in i mitt huvud. – Jag tackar och ropar ”jag kan själv!”. I tidigare inlägg har jag skrivit om kvalitet och i senare inlägg kommer jag att ta upp försäljning och distribution.

Del 2: Det praktiska

Det finns olika typer av förlag och du som hänger med i trenderna känner säkert till varianterna: Print-on-demand, hybridförlag, e-boksförlag och de där du köper hem stora upplagor i tryck m. fl. Det finns för- och nackdelar med alla. Jag tänker spontant när jag ser en paketlösning: Vilket av allt detta kan jag fixa helt själv?

E-boken är i min värld framtidens format. Både för författare och läsare. Glöm din våta dröm om att hålla din tryckta bok i handen! – Eller nja, men det är åtminstone inte den längtan som ska styra dig att beställa upplagor om hundratal för tjugotusen kronor som sedan samlar damm på vinden. Jag tror att fler och fler kommer att övergå till e-böcker och ljudböcker. Dessa är framförallt bra för sådana som mig som upplever att raderna ”hoppar” om texten är t. ex. för liten eller tätt tryckt. I plattan kan du själv bestämma luft mellan rader och storlek på bokstäver. En ljudbok är dessutom perfekt att ha i öronen samtidigt som du fixar med annat – som att promenera eller diska, till exempel.

En e-bok är billig att producera, men du ska ha i bakhuvudet att de ovan nämna förlagsmodeller också är företagsmodeller och att det kan bli stor skillnad i slutändan om du låter dem ta 30% av vinsten mot om du fixar din egen e-bok på eget förlag och därmed kan få hela kakan själv. Det är trots allt du som har skrivit din bok. Det är en annan sak om ett stort förlag antar din bok och står för din utgivning, då har du deras varumärke i ryggen och det brukar vara värt att betala för (läs gärna den tidigare delen i denna serie, Del 1: Om kvalitet). Å andra sidan har vi bekvämligheten att tänka på, såklart. Det är upp till dig själv att känna efter. Vad jag försöker säga är väl att alternativet att göra det själv kan vara betydligt billigare och inte så svårt som du kanske tror.

Följande tjänster brukar ingå i ovan nämnda företagsmodeller och är enkelt att fixa själv:

ISBN

Detta tycks egenutgivarförlagen marknadsföra som en del i sina tjänster och absolut, du kan spara ett par minuter och en promenad till brevlådan genom att klicka hem deras paketlösningar. Via denna länk till svenska ISBN-centralen hos Kungliga Biblioteket anmäler du enkelt på ca två minuter att du vill ha ett ISBN-nummer till din bok. När din bok är tryck postar du ett exemplar till KB, detta kallas pliktexemplar. Alla trycksaker i Sverige ska ha en kopia hos KB.

Viktigt:

  • På KB:s hemsida står det att även ”elektroniska publikationer antingen på fysiska bärare (som exempelvis maskinläsbara band, disketter, eller CD-rom) eller på Internet” ska erhålla ett ISBN. Om du endast ger ut din bok i E-boksformat ska den alltså ändå ha ett ISBN-nummer.
  • Om du använder ditt eget namn som utgivare och inte ditt eget nya förlagsnamn upplyser de om följande: ”Om förlagsnamnet och/eller e-postadressen är ett personnamn, är namnet en sådan personuppgift som avses i personuppgiftslagen (1998:204). Namnet kommer att behandlas i enlighet med 10 § samma lag. Notera att ISBN-centralen har skyldighet att lämna ut uppgifter ur ISBN-registret enligt offentlighetsprincipen.”
  • Ang. placering av streckkoden med tillhörande siffror står det: ”Först och främst placerar man ISBN i bokens inlaga, i första hand på titelbladets baksida. Om detta inte är möjligt kan man placera den nedtill på titelbladets framsida, om möjligt utvändigt (på baksidan av omslaget och/eller på bakre pärmen längst ned). ”
  • ISBN ger inget upphovsrättsligt eller annat juridiskt skydd. Svenska förläggarföreningen informerar på sin hemsida om upphovsrätt: ”Ett verk får skydd i och med sin tillkomst. Registrering eller liknande krävs inte i Sverige. Detsamma gäller för alla länder som undertecknat Bernkonventionen (BK) för skydd av litterära och konstnärliga verk.”

Bokrondellen

Att ansluta sig kostar dig 300 kronor och det är det värt – det är nämligen här du blir sökbar för alla landets bokhandlar. De vill även ha ett exemplar av din bok. Du ansluter dig via denna länk.

Viktigt:

  • Om du ger ut din bok helt själv och inte anlitar en print-on-demandfirma så måste du ha ett förlagsnamn och F-skattesedel – för du vill väl kunna skicka dina böcker och fakturera för dem? Har du inget bolag startar du enkelt en enskild firma på verksamt.se som är en jättebra sida tillhandahållen av Bolagsverket samt Skatteverket. Att registrera en EF kostar dock 900 kr och innebär förändringar i din deklarationsrutin samt bokföring av försäljningen. Här är alltså läge att fundera; hur stor tror du att din bokförsäljning blir? Kommer du att ge ut mer än en titel? Ibland kan vissa paketlösningar faktiskt göra det smidigare för dig
BTJ

En tjänst som inte kostar dig något, mer än två exemplar av din bok – och då är det en vettig investering, för det är via BTJ som du verkligen har möjlighet att nå ut till alla landets bibliotek. För att komma med och bli sökbar måste du vara ansluten till Bokrondellen. Via denna länk till BTJ:s bokanmälan anmäler du att du vill att de läser och recenserar din bok. Har du tur gillar de vad de läser och publicerar den i BTJ-häftet.

Viktigt:

  • De skriver på anmälningssidan att: ”De böcker som av redaktionerna bedöms vara av intresse för BTJ:s kunder presenteras med lektörsomdömen i BTJ-häftet. Meddelanden om vilka böcker som inte kommer att erbjudas i BTJ-häftet skickas inte ut. Beslut kring vilka böcker som inte kommer att erbjudas kan inte överklagas. Insänt material returneras inte.”
Konvertering

Om du fortfarande är villig att lägga ner den tid och energi som det krävs för att driva ett eget företag och därmed få hela nettovinsten själv, ja, då är det bara att konvertera ditt manus till EPUB (sveriges vanligaste e-boksformat) i gratisprogrammet Calibre. Självklart kan det vara litet pilligt att få det snyggt, men det är ju bara den roligaste biten – du är ju färdig och ska snart få ut din bok till läsarna!

Viktigt!

  • Du måste testläsa den i olika enheter så att den ser snygg ut överallt. Det finns även simulatorer att läsa i om du googlar runt lite.
  • Det som din bok kommer att sakna om du själv fixar din e-bok via ett gratisprogram är den vattenmärkning som krävs för att skydda dig från fildelare. Jag har sökt förgäves på nätet efter svar på hur du kan fixa det själv, men det är otroligt svårt att hitta någon information. Alternativ som exempelvis Publit och Elib finns för dig som tycker detta verkar krångligt. De har en egen vattenmärkning men tar procent på distributionen av din bok.

Kort sagt – det gäller att fundera ordentligt och göra noggranna avvägningar när du fattar beslut kring de praktiska delarna. Jag hoppas att all information som jag här givit dig är fullständigt korrekt. Om du själv sitter inne på information om gratisalternativ för vattenmärkning så kommentera gärna.

Ikväll skickar jag det.

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

Ikväll ska jag skicka mitt manus till lektören. Det ska bli otroligt spännande att se vad hon har att säga om mitt romanutkast som i skrivandets stund är exakt 182 541 tecken. Det är en tunn bok; i ungefärlig översättning drygt 100 boksidor. Den är inte klar; jag är säker på att det finns tusen saker som behöver ändras, förbättras och byggas ut, men, jag är på väg. Jag går längs en stig där granris piskar mig i ansiktet och fågelsång distraherar mig. Steg för steg närmar jag mig det där som kallas färdigställande. Det är den svåraste delen i alla projekt. Att få idéer är enkelt. Att knappa fram det en vill säga i form av hjälplig fiktion är inte heller svårt. Det är först när det kommer till tålamodet och att kunna ta emot samt använda sig av kritik, som en verkligen prövas.

En tanke som slår mig där jag trampar fram på den där stigen är att det finns olika sätt att se på det där med litteratur. Den ena sidan vill säga att du inte ska anpassa dig efter någon, att verket måste vara helt självständigt och att det sedan är upp till läsaren att tolka. På det sättet kan en bok ha lika många betydelser som det finns läsare. – Eller kan det? Spelar inte världen runtomkring roll för en läsares tolkning av ett verk?
Den andra sidan, det är den som kräver att du inrättar dig i ett slags den allmänna förståelsens ram för att läsarna ska kunna förstå vad du eller berättaren i din bok vill säga.

Det hela grundar sig i frågeställningen om vad som är intressant: författarintentionen eller läsarens tolkning? Under senare år har det förra fått mer och mer stå undan för det senare i forskningen, men på bokbloggar kan du läsa recensioner både från den ena eller andra vinkeln. Som du kanske har märkt rör jag mig oftast mer i läsarens huvud i mina tankar kring böcker – vad de kan betyda här och nu, inte då de skrevs eller vad författaren ville säga då. En del anser att författarens intention är totalt ointressant medan andra menar att det är det som är hela poängen.

Varför pratar jag om det här nu? Jo, för att inom kritiken finns denna bakomliggande meningsskiljaktighet och som författare och kritiker väljer du sida, medvetet eller omedvetet, genom ditt sätt att skriva. Anser du själv att du vill säga något med din bok eller helt enkelt säga något – jag vad som helst, beroende på vem som läser – med den? Kämpar du för att nå fram med en speciell betydelse eller vill du hellre skapa intryck utifrån vilka läsaren själv får läsa in betydelser?

Solned

Vittneslitteratur när den är som bäst: Dora Bruder av Patrick Modiano

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar
Screenshot_2015-08-03-20-36-20Det föll sig så att jag råkade växellyssna på Hédi Frieds sommarprat och en bok som heter Dora Bruder av Patrick Modiano – ett intressant koncept inser jag såhär i efterhand. Jag var skeptisk; har bränt igenom flera av Modianos romaner i sommar eftersom jag läser en distanskurs om hans författarskap, men har inte riktigt fastnat för någon av hans böcker. Förrän nu.

Hédi berättade i sin podd detaljrikt om hur det gick till i Auschwitz, medan Dora Bruders berättare inte har möjligheten att få veta vad som faktiskt hände Dora, bara vad hon hade på sig den där dagen då hon försvann och vilket datum som hon deporterades. Detta på grund av att endast nödtorftig dokumentation stod att finna om henne.

Modiano har blivit omtalad för sin ”minneskonst”. Detta är inte en människas minne, utan ett nationens minne och ett mänsklighetens minne – och på samma gång dess glömska. Hédi beskrev hur ungdomar som besökt Auschwitz på en klassresa blev ombedda av sina vänner, efter hemkomsten, att prata om något ”trevligt” istället när de försökte att beskriva lägrens avskyvärdhet. Berättaren i Dora Bruder ser hur samma tystnad främjas; hus rivs ner,  nya byggs och hela kvarter förändras. Ingen vill tala om det förflutna, det där hemska. Det glöms bort och människorna i det likaså. Det är bara Dora som vet vad som hände den gången hon rymde från klosterskolan eller hur hennes sista dagar i livet var.

Men Hédi vet om en verklighet som på många sätt måste ha liknat Doras, även om de var från olika länder, och hon berättar gärna för den som vill lyssna. Dora Bruder belyser hur viktig Hédi är; en röst för sig och alla de som inte längre kan tala om vad de upplevde under förintelsen.

Ett plus är också längden på boken, 3 h och 39 min. Perfekt att lyssna till en stund om kvällarna. Björn Granath ger en intressant röst åt den parisiske sökaren som vandrar runt på Paris gator och nosar i kartoteken.