Respons och insikter

Status: 34 500 ord

I fredags lät jag min sambo läsa de första 17 sidorna i mitt manus och jag måste nu medge att det är bra att låta någon läsa ganska tidigt i processen. Jag trodde att han bara skulle läsa och säga att ”det är bra”, för han läser inte så mycket skönlitteratur, men ack så fel jag hade! Han gick iväg med pappersbunten och kom tillbaka med den en halvtimme senare och då var sidorna gulmarkerade.”Jag analyserade det som om det var en film”, kommenterade han och jag tyckte det var så himla gulligt sagt, eftersom det i princip är samma sorts analyser en gör av dramaturgi och trovärdighet i film och litteratur.

Analysen visade sig vara riktigt skarp. Den resulterade i en diskussion om hur manuset skulle utvecklas, jag pitchade fortsättningen och lade fram olika scenarier för att se hans reaktion. Vi tog en långpromenad i vårsolen och vårt flera timmar långa samtal gav mig insikter om storyns svagheter som jag inte tidigare hade sett. Jag strök genast flera tusen ord ur manuset och skrev om de inledande scenerna. Jag tror att ändringarna kommer att göra manuset mycket starkare.

Nu vet jag precis vilka scener som jag måste skriva för att knyta ihop trådarna, men jag har inte riktigt tiden just nu att klura på detaljerna och skriva på dem. Det är så frustrerande.

 

1-årsdag för Läsa och Skriva!

Idag är det precis ett år sedan som Läsa och Skriva startades. Hittills har det blivit 83 inlägg och bloggen har i snitt haft 380 sidvisningar per månad. Jag är så glad att jag startade bloggen. Den har gett mig så mycket pepp och nystartskänsla, både eftersom den har gjort att jag kan nå ut till er andra skrivintresserade (som är fantastiskt inspirerande människor) och att arbetet med den har lett till att jag även börjat läsa era toppenbra bok- och skrivbloggar där ute.

Jag ser att detta kommer att bli ett långsiktigt projekt. Nästa steg blir att uppgradera sidan så att all reklam försvinner. (Gud vad den har stört mig!) Därefter kommer jag att ta en rejäl funderare på vad bloggen ska ta för riktning i framtiden. Är det något speciellt som du vill att jag skriver mer om?

 

Synopsis

Jag skrev så sent som i mitt förra inlägg att jag inte använder synopsis. Det skulle visa sig vara en lögn. Efter att ha funderat i helgen så har jag insett att det finns ett gäng fördelar med att använda mig av vissa verktyg som ingår i begreppet ”planering”.

Jag skulle aldrig börja med en synopsis eftersom jag aldrig kommer på alltihop från början, det mesta kommer allteftersom jag skriver. Jag avundas er som helt plötsligt har en hel berättelse klar i huvudet från första sidan, men sådan är inte jag. Att däremot göra upp en synopsis när jag befinner mig mitt i skrivprocessen tror jag är till stor hjälp. Då kan tankarna behöva sorteras upp och ofta blir det ett avbrott då och då (till exempel när en pluggar till ett prov, som jag borde göra nu) vilket gör att en hamnar längre i från texten och kan behöva en snabb resumé för att kunna fortsätta skriva. Därför har jag nu suttit två timmar  med att skriva en synopsis över hela boken och sortera om kapitlen.

Jag har nu en klar överblick: 25 kapitel varav 5 ännu är oskrivna. Sedan ska vissa delar byggas ut innan det skickas till en lektör för genomläsning. Whoho!

Nu måste jag verkligen plugga på grammatiken i veckan. Skärpning.

 

Jobbar upp volymen

Status: 32 300 ord.

Sitter här, fredag kväll och ser hur textmassan sväller.Vissa skulle kanske se mig som en eremit när jag beskriver detta, men ibland tycker jag bara att det är helt amazing att vara själv. Åtminstone när jag känner mig kreativ. – Och det gör jag ofta.

Det enda jag har kvar nu innan redigeringsprocessen tar vid är att skriva själva mordet plus en viktig nyckelscen och sedan överbryggningar mellan nyckelscenerna. Därefter är det dags att läsa igenom alltihop och fylla i logiska luckor. Sedan är det fluff och till slut ska det skickas till en lektör.

Jag använder ingen synopsis utan har mitt eget tillvägagångssätt; jag blir totalt manisk under en kortare period. Under denna tid har jag allt i huvudet och skriver om och skriver om tills jag kan alla meningar utantill. Printar PDF:er och läser i olika typsnitt. Sedan gulmarkerar jag meningar i texten som ska byggas ut. T.e.x. så skriver jag ”och så händer detta och sen detta”, vilket såklart inte kan stå i boken sedan. Texten sväller på alla håll och kanter, med andra ord.

Om du undrar vad jag skriver på så är det ett slags omvänd deckare; vi vet vem som är mördaren men inte vem som kommer att stryka med till slut. Det är på samma gång ett utforskande av var gränsen till galenskapen går och av förhållandet händelse/upplevelse.

C-uppsats i slutfas – vägval

Nu är det bara finjusteringen kvar. Som jag har skrivit! Det får en faktiskt säga om sig själv. Är kanske inte helt färdig i mitt huvud med den än. Jag kommer att fortsätta förbättra formuleringar, rubriker och göra saker tydligare. Jag var dock tvungen att snabba på med uppsatsen eftersom jag har bokat upp mig på jobb under hela jullovet och inte kommer att ha tid med den då. Opponering i januari, det blir spännande. Tills dess har jag nu således ”bara”jobb, min svenska-kurs  på halvtid och ytterligare en 7,5-poängare i klassisk litteratur på heltid som jag tar igen från tidigare termin då jag flög iväg till Kina lite osmidigt. (Den resan var dock värd alla missade kurser och extraarbete i världen! Alla resor är, när jag tänker närmare på det, värda stor möda.)

Men vem är jag utan alla dessa kurser? Vad händer sedan? Vad ska jag göra när allt är över?

Hade ett möte med min studievägledare härom veckan, vilket var mycket givande. Jag frågade hen om en hel del kring avancerade studier, forskning och yrkesmöjligheter inom textproduktion. Eftersom ingen i min familj varken forskar eller överhuvudtaget arbetar intellektuellt på liknande sätt med kultur, litteratur osv. så har jag alltid känt ett viss främlingskap med, blandat med längtan till och nyfikenhet på de som lyckats att få jobba med det som de brinner för. Kultursfären känns avlägsen och onåbar, samtidigt är den, vid närmare betraktelse, vid synande av texterna i den, bräcklig och öm. Jag börjar förstå att det handlar om att lära sig de premisser på vilka alla verkar inom det fält en vill in på. Jag känner sedan liten till de handfasta vägarna, som ekonomi, teknik och medicin; de representerar redan utstakade stigar och alla kan läsa sig till premisserna för att följa dessa, även om kanske inte alla orkar, kan eller vill välja just dem. Premisserna är dock inte lika tydliga i den bransch som jag vill verka i. Det finns igen konkret, utstakad stig. Men det är ett friare liv. Ett liv där tanken kan få utrymme.

Frågan är alltså inte vad. Den är hur.

Och svaret på den frågan är inte bättre än att jag ska fortsätta utbilda mig så långt det bara går, välja att läsa det jag brinner för och fortsätta skriva. Eftersom världen är full av texter finns det dessutom alltid jobb för någon som kan formulera dem. Hur obetydliga dessa texter än kan verka. För det är alltid en konst att skriva! Jag erinrar mig upptäckten för någon månad sedan att Skatteverket exempelvis har grammatiska fel på sin hemsida (de – dem, hittar inte rätt länk nu) och att jag dagligen läser företagsinformation som kan förbättras avsevärt. Kort sagt: Det löser sig. En ska alltid välja att satsa på det som ligger närmast hjärtat. Vad är livet annars?

Kandidatuppsats in the making

wpid-img_20151108_102927.jpgI love it! Att bara få grotta ner sig. Äntligen är det dags för det jag väntat på sedan jag började läsa litteraturvetenskap förra hösten; att skriva en riktig uppsats. Just nu läser jag in mig på tidigare forskning om maskulinitetskonstruktioner i litteraturen. Det jag ska titta på är specifikt manlighet i text skriven av kvinnor, eftersom det inte har forskats mycket på detta alls. Har bara hittat en enda antologi som är helt inriktat på ämnet. Om du är intresserad av att läsa mer heter den Kvinnorna gör mannen. Maskulinitetskonstruktioner i kvinnors text och bild 1500-2000 (Makadam förlag 2013). Jag kommer att titta på helt nyskriven skönlitteratur av kvinnor, eftersom jag tycker det är intressant att se hur moderna kvinnor skildrar män i ”realistiska” genrer. Jag menar… Det där vi tar för sant och trovärdigt.

Om en stund ska jag dock gå till jobbet och därefter, när jag kommer hem, kommer tiden gå till att skriva en nyhetspresentation till retoriklektionen imorgon. Efter det ska jag ”kötta uppsats” resten av veckan. Livet blir nog inte mycket bättre. Jag vet att jag kommer att sakna dessa stunder när jag väl blivit ”vuxen” och går till samma gamla jobb varenda dag. Så jag försöker att njuta och bli pirrig av post-it-lappar.

Längs vägen.

Fil 2015-10-06 13 37 59Hej. Det är så otroligt mycket att göra, men så länge det är roliga saker som intressanta kurser så är det helt okej. Jag kommer dock att dra ner tempot till våren. Att läsa extrakurser vid sidan av heltidsstudier plus jobba extra är inget jag rekommenderar någon! Det är kanske en sak att jobba heltid och läsa en kvällskurs, men att plugga 150% är som att be om att bli splittrad och få svårt att fokusera. – Vad ska jag börja med? Hur ska jag planera? Kanske försvinner alla mina åtaganden om jag lägger mig och kollar fem avsnitt av Bron?

Mycket av tiden går åt till just det där med planeringen och detta är nog den största läxan jag tar med mig från denna höst: Försök inte för mycket. Det var ju ungefär det som lektören skrev i sitt utlåtande till mig om min text. Herregud. Att skicka sitt manus var ju rena terapin. Texten är kanske jag? Hur många gånger ska jag behöva göra samma misstag? Jag sätter värde på mina prestationer och därmed försöker jag boka in så mycket som möjligt trots att jag aldrig skulle kräva samma uppoffring av någon annan. Då skulle jag rentav tycka att den personen borde ”tagga ner” och låta sig vila. Det är tydligen såhär vi människor fungerar? Motsägelsefulla i tal och handling och inbillningssjuka när det kommer till vad vi tror att andra förväntar sig av oss.

Efter en teoritung delkurs ska jag dock äntligen få ägna min pluggtid åt en större del skönlitteratur. Det ska bli otroligt skönt att få sjunka ner i uppväxtskildringarnas stora klassiker och slappna av lite. Denna veckan läser jag Agnes von Krusenstjärna, Pär Lagerkvist, Moa Martinsson och Harry Martinsson. Kanske dyker det upp en liten recension eller ett boktips här efter det. Men jag tänker faktiskt inte lova, för då blir det inte lika kul att skriva det.