Jobbar upp volymen

Status: 32 300 ord.

Sitter här, fredag kväll och ser hur textmassan sväller.Vissa skulle kanske se mig som en eremit när jag beskriver detta, men ibland tycker jag bara att det är helt amazing att vara själv. Åtminstone när jag känner mig kreativ. – Och det gör jag ofta.

Det enda jag har kvar nu innan redigeringsprocessen tar vid är att skriva själva mordet plus en viktig nyckelscen och sedan överbryggningar mellan nyckelscenerna. Därefter är det dags att läsa igenom alltihop och fylla i logiska luckor. Sedan är det fluff och till slut ska det skickas till en lektör.

Jag använder ingen synopsis utan har mitt eget tillvägagångssätt; jag blir totalt manisk under en kortare period. Under denna tid har jag allt i huvudet och skriver om och skriver om tills jag kan alla meningar utantill. Printar PDF:er och läser i olika typsnitt. Sedan gulmarkerar jag meningar i texten som ska byggas ut. T.e.x. så skriver jag ”och så händer detta och sen detta”, vilket såklart inte kan stå i boken sedan. Texten sväller på alla håll och kanter, med andra ord.

Om du undrar vad jag skriver på så är det ett slags omvänd deckare; vi vet vem som är mördaren men inte vem som kommer att stryka med till slut. Det är på samma gång ett utforskande av var gränsen till galenskapen går och av förhållandet händelse/upplevelse.

2 thoughts on “Jobbar upp volymen

  1. Alltså – wow! Så himla coolt. För det första, inledningen: ”Vissa skulle kanske se mig som en eremit när jag beskriver detta, men ibland tycker jag bara att det är helt amazing att vara själv. Åtminstone när jag känner mig kreativ. – Och det gör jag ofta.” Det där skulle lika gärna kunna vara jag! Precis så där kan det vara även för mig. Ibland bara kommer en novell ut sådär, poff! Och intressant att du inte alltid heller har en synopsis. En del säger det inte fungerar, men jag håller med dig, ibland bara flödar det på. Härligt att du har en sån period nu. Och den här berättelsen du skriver på låter ju grym. Ser fram emot att få läsa den 🙂 Skriv på!

    Gilla

    1. Intressant att du känner likadant. Tror det är vanligt bland kreativa människor att behöva sin ensamtid 🙂
      Ja ibland är bara historien så uppenbar, den ligger inuti liksom. Detsamma 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s