Kontraster

För två veckor sedan påbörjade jag min verksamhetsförlagda utbildning på en gymnasieskola. Hittills har jag följt en klass och sedan hållit 8 lektioner av varierande kvalitet. Det svåraste är grammatiken. Trots att jag har skrivit ner de rätta svaren blir jag osäker på om det verkligen är rätt när jag går igenom på tavlan och eleverna ställer svåra frågor. Jag vet ju att jag kan det, ändå blir jag helt förvirrad. Det roligaste än så länge har varit att jobba med språksociologi och retorik. Det blir många fler diskussioner med eleverna i dessa moment än i grammatik. Än så länge har eleverna varit väldigt snälla mot mig! Vissa försöker vara lite kaxiga men det är bara roligt. Äntligen vet jag vad jag ska jobba med! Jag gillar eleverna och friheten i att planera själv och disponera min tid. 

Boken då? Jo, jag hade ju min skrivhelg för flera veckor sedan och fick gjort en hel del, men nu minns jag knappt längre vad jag skrev eller ändrade i manuset. Vet bara att jag var nöjd med ändringarna.

Allt hade kunnat kännas toppen, om det inte vore för att människor i min närhet har det riktigt tufft och har haft det länge. Manuset känns inte längre verkligt och angeläget när de verkliga människorna kräver min omsorg och mitt engagemang. Jag kan tyvärr inte skriva om det på bloggen, åtminstone inte just nu. Det är starka kontraster. Jag är eld och lågor på praktiken och glömmer allt det hemska, sedan minns jag på kvällen hur det är och då vissnar hela jag. Tur att jag är bra på att förtränga saker på dagarna för annars hade jag inte fått något gjort. 

4 thoughts on “Kontraster

  1. Det finns perioder då skrivandet flyter på, inget flyttar fokus, men då kommer det… smygande eller med en smäll. Livet. Och plötsligt har vi vårt fokus någon annanstans, av nödvändighet eller vilja eller både och. Det fina är att skrivandet finns kvar, tryggt och pålitligt ligger det till sig.
    Hoppas verkligen dina kära blir bättre, att bekymmer löser sig och att du förstår att dina elever har tur som får lära sig av dig.
    Jag, som har lite erfarenheter av mer eller mindre plågsamma slag vid det här laget, kan ärligt säga att det blir bättre. Det är det enda som är säkert, även om det ibland blir värre först, så blir det bättre. Det är en insikt jag alltid bär med mig. Kram

    Liked by 1 person

  2. Ja du… Livet är sannerligen inte enkelt alla gånger. Ibland för en inse att en paus från skrivandet är nödvändig. Det riktiga livet knackar ju på ibland. Jag hoppas att dina nära snart mår bättre och att du får möjlighet att fortsätta med din berättelse. Håller en tumme.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s