Etikett: uppsats

Opponering!

Publicerat den av Gabrielle5 kommentarer

Dags för opponering. Vaknade såklart klockan sex eftersom jag aldrig kan sova ordentligt innan sådana prövningar. Började kolla på klipp med Alan Rickman, grät lite (”Lily?”,”Always”), sedan ringde väckarklockan.

Tror att det kommer gå bra, men det är svårt att kritisera en annan student och att själv ta kritik. Jag försöker förklara för mig själv att hela världen inte hänger och dinglar med en c-uppsats. Om den blir godkänd så kommer jag ha mycket tid att skriva på min roman nästa vecka. Och ja… fram till Mars. Under denna period pluggar jag nämligen bara Svenska på 50 %, vilket jag anser mig vara värd efter en höst på 150% och ett december på 250%, plus jobb. Har kommit igång bra med mitt nya manus och ska ägna massor med tid och kärlek åt det nu.

Men först, opponering, som sagt.

2016-01-15 08.29.08

 

Ångest

Publicerat den av Gabrielle5 kommentarer

Folk talar om tentaångest.

Jag ska tala om vad jag känner. Så fort jag hör ordet ”studie” på nyheterna knyter sig hela magen och jag vill bara sätta mig på ett flygplan och åka långt långt bort. Min uppsats är så dålig att jag är en skam för människosläktet. Vågar inte läsa igenom den av rädsla för vad jag ska tycka, nu när det ändå är för sent att ändra. Har nästan glömt vad den handlade om. Nästa fredag ska den opponeras på och livet kommer att få ett plågsamt och långsamt slut. Har jag tur kan jag få återuppstå med ny identitet efter det. Byta namn, bostad… Det är lockande. Flyktbeteendet tar sig i fler utryck; bortförklaringar, förminskningar. ”Det här var ändå inte riktigt mitt ämne”, ”jag ska minsann skriva en D-uppsats sen som väger upp denna misslyckade C-uppsats”. Katastroftankarna hopar sig. Tänk om jag har tänkt helt fel eller missat något fatalt viktigt i analysmaterialet vilket resulterar i en felaktig slutsats? Jag vågar inte ens se efter och kontrollera.

Nej, jag överdriver inte. Känslor är vad de är. Ibland fyller de en upp till öronen och skvalpar omkring därinne, kluckar så högt att en inte hör något annat. Förlåt att jag vräker ut allt här, men jag måste. Lite ego tänker jag vara på min egen blogg. Skilja på sak och person. På människa och prestation. Jag är rädd att jag aldrig kommer att lära mig det. Det går såklart i vågor och ibland kan jag hantera känslorna, men när det gäller lite större saker är det svårt. Försöker låta dem komma. Så som man ska. Nytt liv snart, nytt liv. Vem bryr sig i slutändan om min futtiga uppsats när folk dör överallt? Där kommer de igen. Säkerhetstankarna som ska skydda mig mot alla faror. Farorna med att misslyckas.

Jag lovar i alla fall att bloggen kommer igång igen nu. Nu när tid finns. Den ska inte bli ytterligare något jag flyr ifrån. Det lovar jag. Något måste en hålla sig i när allt annat gungar.

De där små tecknen i texten, känslan och den egna betydelsevärlden

Publicerat den av Gabrielle2 kommentarer

20150908_105826Teckenspråket, ni vet, det där med semikolon, streck och pauser.

Jag läser en grundkurs i svenska och på min första inlämning fick jag tillbaka ett svar om att jag använde semikolon för mycket och tankstreck vid helt fel tillfällen. Ingen har förut påpekat detta utan det är först nu, när jag läser det specifika ämnet svenska, som någon faktiskt bryr sig (eller kan?).

Det är ganska svårt det där med grammatik. Jag har alltid gått på känsla, tyckt att det är onödigt att lära sig grammatik, tror knappt att jag fick godkänt i gymnasiet när det handlade om att sätta ord på vad subjekt, pronomen och prepositioner var. Det där är sådant som en bara känner när en skriver – om det känns rätt eller fel. Inte behöver en veta vad det heter! Men tydligen är det viktigt.

Det kan nämligen bli fel ibland när en bara går på känsla. Jag var 14 år och tittade på nyheterna med mamma. De talade om ekobrottslighet. Jag tänkte på återfallsförbrytare. Varför? Eko + brott. Brottet kommer tillbaka som ett eko. Mamma bara stirrade på mig när jag förklarade. ”Är det mer saker du inte förstår?” frågade hon. Jag trodde att jag visste vad ekobrott betydde och därför frågade jag aldrig. Jag trodde det i flera år. En kan bygga en helt egen betydelsevärld på detta sätt.

Så tecknen, orden och grammatiken är viktiga, uppenbarligen. Återigen: Att göra sig förstådd är grundläggande. Jag bör nog införskaffa en Svenska Skrivregler. Blir peppad nu, av att veta att det finns så mycket förbättringsarbete kvar. Men jag tänker inte sluta helt med mina semikolon. De har en betydelse för mig som kanske bara ryms i min dagbok, som en del av mitt egna språk.

Vad tycker du? Är det svårt att använda rätt grammatik och teckenspråk? Har du egna ord och tecken i din betydelsevärld?

Psst! Ett annat intressant inlägg på bloggen som tar upp det rent skrivtekniska är gästbloggaren Anni Svenssons inlägg om småordens betydelse.

Populärlitteratur – Vad Litteratur kan vara

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar

IMG_20150420_123215Äntligen är min uppsats inlämnad och det ska bli spännande med opponering på fredag! Titeln är: Blodbadet i Majorna, en B-uppsats om berättartekniken i prosatrycken om Carl Johan Wetterlind utgivna år 1887

Innan jag började läsa litteraturvetenskap hade jag en idé om att det skulle handla enbart om Strindberg och Tolstoj. Så fel jag hade. ”Klassiker” är bara en liten del av vår litteraturhistoria och i den ryms således även små billiga häften som har varit riktigt underhållande att läsa. ”Folk” läste inte Strindberg. De läste skillingtryck, kolportageromaner, riddaräventyr, sagor, följetonger och religiösa skrifter.

Någon sa till mig för inte så länge sedan:

”Men fattiga kunde ändå inte läsa, det var bara de rika som hade råd och möjlighet till det.”

Jag höll på att flyga i taket. Sverige är unikt! Tack vare reformer från 1630-talet skiljde vi oss markant från våra grannländer i läskunnighet. Nästan alla kunde läsa. Dessutom hade utvecklingen av tryckkonsten gjort det möjligt att få ut trycksaker allt billigare och i större upplagor. På 1830-talet tog försäljningen av populärlitteratur fart rejält till följd av att dessutom papperet blev billigare. De tryck som jag har studerat kostade mellan 10 och 25 öre och såldes i upplagor om tusental på bara veckor! Ändå har det mest forskats på… Ja Strindberg och ”grabbarna”. Jag känner att ämnet har breddat mitt synsätt så långt; bilden av litteraturen är mycket större, vilket bara stärker min övertygelse om att det finns mer att hämta.

Nu väntar några ”lediga dagar” med lite förberedelser och extrajobb fram till opponeringen. Därefter en resa till västerlandet i österlandet – Shanghai i Kina, vilket ska bli otroligt spännande. Där blir det kanske inte så mycket läst, men väldigt mycket annat skoj och kanske en härlig reseuppdatering. Jag älskar semester.