”Jag kan själv!” – Del 1. Om kvalitet

2015-07-22 07.29.30-2
Det är lätt för någon som redan är känd eller har mycket pengar, men för en vanlig dödlig kämpande författare kan det vara svårt. Nå, vad behöver du som skriver böcker veta när det kommer till egenutgivning? En hel del.  Som jag brukar säga: Det en inte har i plånboken får en ha i både huvudet och benen. Det är där som kreativiteten kommer in. Eller treåringen. Eller det neurotiska kontrollfreaket. Och allt och alla som ger energi är välkomna in i mitt huvud. – Jag tackar och ropar ”jag kan själv!”. I senare delar av denna serie ska det handla om hur du helt gratis skapar egna e-böcker och själv sköter nästan allt det praktiska kring en riktig utgivning. Det finns mycket önsketänkande att slå hål på och felinformation att rätta till, men jag börjar med det viktigaste.

Del 1.  Om kvalitet

Idag är det många som tjänar pengar på aspirerande författare. Jag läste tidigare idag på ett egenutgivarförlags sida att du borde ”låta släkt eller vänner korrekturläsa” innan du köper tryck av dem. Dessa ord fick mig att gå i taket och jag släppte genast allt jag hade för händerna för att skriva detta inlägg. Hur kan ett seriöst förlag ge ett sådant råd och sedan ge indikationer till författaren om att boken kommer att kunna sälja bra? Det finns en anledning till att de stora förlagen anlitar både professionella lektörer och korrekturläsare som tar x antal tusenlappar för en ordentlig genomläsning av din bok, innan den går i tryck. Så om din vän inte är svensklärare eller arbetar med text professionellt (till råga på det har mycket disponibel fritid att lägga på ditt projekt), anlita någon och få det ordentligt gjort. Och ja, detta inlägg är sponsrat – av sunt förnuft. Om det är något du ska investera dina pengar i när det gäller egenutgivning så är det kvaliteten, allt annat går att ordna på ett eller annat sätt.

Kvalitet är den enskilt viktigaste aspekten att ha i beaktande när du funderar på egenutgivning. Om ditt manus inte är korrekturläst eller om historien inte håller, karaktärerna är platta, språket klyschigt och sättningen dålig, ja… då finns det inte mycket som kan rädda din bokförsäljning. Visst vill du väl själv också kunna vara stolt även om tio år när du öppnar din bok; då, när textblindheten har lagt sig och du ser ditt eget verk för vad det egentligen är?

Kvalitet är inte orsaken till att någon öppnar din bok från första början, men kvalitetsstämpeln kan vara skillnad på om någon ens ser åt din bok eller inte. Kvalitetsstämpeln är den enskilt största orsaken till att jag själv huvudsakligen läser böcker utgivna av förlag och inte privatpersoner. Jag ska tala om exakt varför: Jag är rädd för att bli generad. Å författarens vägnar alltså. Jag tänker ofrivilligt att det finns en anledning till att ”inget förlag tyckte att de var bra nog”. Det hade inte behövt vara så och det är inte alltid så, men det vet jag inte om jag inte öppnar boken.

Vad krävs då för att jag skall köpa din egenutgivna bok? Jo, exakt samma sak som krävs för att jag ska köpa precis vad som helst, oavsett om det gäller en kaffebryggare, torktumlare eller bil: Förtroende.

Innan jag började studera arbetade jag under ett par år heltid med uppsökande försäljning. Det var inget som jag innerst inne trivdes med, men jag tog många viktiga lärdomar med mig från det och en av dem var att allt som vi köper, köper vi bara om vi har förtroende för säljaren – och ju dyrare en produkt är desto mer förtroende kräver kunden för att våga ta steget att handla. Okej, en bok är inte i samma prisklass som en bil, men den kanske tar tio timmar att läsa allt som allt. Det är ganska mycket. Dessutom är en tryckt egenutgiven bok ofta dyrare än en som är tryckt i stora upplagor hos förlag. – Varför ska jag ta risken att chansa när det stora trygga förlaget har en massa bra böcker att erbjuda? Tror jag att Bonniers ger ut en bok med särskrivningar eller dåligt manus? Nej. Förtroendet finns alltså redan för förlaget och om du blir antagen där är Bonniers den huvudsaklige säljaren samtidigt som både du och din bok är produkten. Ger du däremot ut din egen bok är det du som är både säljaren och produkten. Det ställs således högre krav på förtroendet för dig som författare. Du ska tävla mot Bonniers i förtroende om jag ska köpa din bok, om en ska se det krasst.

För att rasera någons förtroende finns det tusen lyckade knep men det finns bara en väg till att uppnå någons förtroende och det är hårt arbete. Förtroende är bräckligt och hårt arbete tar tid. Är det värt det? Ja, det tror jag. Jag tror att vägen till att vinna dina läsares förtroende är att ta ditt skrivande på djupaste allvar och visa att du kan skriva. Och det ska de inte behöva betala pengar för att få veta att du kan. Du måste visa dem att du brinner; att du inte bara tyckte det var en kul grej att du lyckats ”knåpa ihop” ”en bok” och nu vill du ”casha” in. Du måste visa att det inte är en bok utan din bok. Att du vet vad du pratar om och har något att berätta, att du faktiskt har tänkt på något och inte bara följt skrivarskolans regler. Exempelvis sänder varje blogginlägg du gör ut signaler om ditt sätt att tänka och skriva. Även om många förstår att en blogg och en bok inte har samma litterära kvalitet betyder det inte att du borde strunta i möjligheten som en blogg erbjuder. Det är en av flera plattformar där du kan börja bygga dina läsares förtroende.

Det är alltid känsligt att prata om försäljning och litteratur – eller konst i alla former – men realisten inser att om en vill bli läst och nå fram med sina ord till en publik, ja, då måste en sälja böckerna också, så enkelt är det. Jag tror att möjligheterna med egenutgivning är oändligt stora, eftersom ingen kan gå in och styra över din kreativitet i det läget; om du själv sköter alla delar i processen kan det verkligen bli exakt som du vill ha det. Men, du ska vara beredd på att det kräver arbete och tålamod, för att inte säga besatthet.

Att ta kritik från en närstående

Jag lät honom läsa.

De som aldrig har skrivit en bok vet inte vad det innebär; vilka känslor som sprider sig i din mage när du ger bort ett manuskript till någon närstående; nyfikenhet, ångest, längtan, förväntan, förhoppning och rädsla. På en gång. Jag säger det igen: Jag lät honom läsa.

”Jag förstår inte, jag har läst om de första kapitlen fyra gånger nu och jag fattar fortfarande inte riktigt”, sade han.
”Vad är det du inte förstår?” undrade jag och stannade upp, stirrade på honom.
”Jo alltså”, började han trevande och stannade också, samtidigt som han kliade sig i huvudet, ”du får inte ta det här fel nu! Men du sa att du ville ha ärlig respons!”
”Jaja…”
”Jag kan ju inte så mycket men…”
Jag tittade uppmanande på honom. Så illa kan det väl inte vara?
”Jo alltså – Först är man där på ön”, fortsatte han, ”och sen i hennes rum och man förstår inte om hon tänker tillbaka eller om det händer efter varandra. Och sedan kommer det massa nya namn…”
”Vadå? Det där är väl inte så svårt?”
”Du har allt i ditt huvud, men det känns som om du tror att jag ska veta saker som jag inte vet.”
”Jag vill ju inte skriva någon på näsan, det ska vara lite mystiskt.”
Han fattar ju ingenting. Kan inte tillräckligt om litteratur.
”Men jag tror du måste vara lite lättare i början”, tillade han.
En klump formade sig i magen. Är jag inte bra alltså? Är det inget som var bra? Kommer jag aldrig bli författare? Sluta vara så stolt nu Gabrielle och förbättra dig istället! Det är klart han har rätt.
”Okej, jag ska göra det enklare i början så man kommer in lättare”, sade jag.
”Alltså”, sade han och såg litet orolig ut när han mötte min blick, ”jag brukar ju inte läsa den här typen av böcker och den läsare som du tänker dig kanske är mer van… ”
”Nej, sluta! Din åsikt räknas! Du är smart och om du inte fattar efter fyra omläsningar hur ska någon annan göra det?!”
”Som sagt, jag kanske bara var trött. Du ska ju inte skriva en barnbok nu bara för det.”
”Nej, lägg av! Jag ska ändra nu!”
”Som sagt… jag vet ju inte så mycket om…”
”Tyst! Tyst! Sluta, nu ska jag ändra det! Det är klart du har rätt!”
Han tittade förskräckt på mig.
”Förlåt..”
”Tyst!”

Det är komplicerat. Det där med Stoltheten och Viljan att förbättras. Deras kamp mot varandra sker över sekunder och kan göra att du går från försvar till förändring på så kort tid att omgivningen blir förvirrad. Mitt bästa skrivtips är att vara tacksam för all ärlighet du kan få och att låta Viljan att förbättras vinna över Stoltheten. Det betyder inte att du ska lyda allt som andra säger, bara att du bör lyssna istället för att försvara, varefter du själv fäller avgörandet i ditt fortsatta arbete. Det är så enkelt – och så svårt.

Att skriva för ”snabbt” och läsa med nya ögon – en teknikdiskussion

Kära blogg,

igår kväll konverterade jag mitt utkast till epub för att kunna läsa det i min e-boksläsare i mobilen och kunna anteckna på olika sidor var jag än befann mig i denna vardag som omger mig. Den som jag måste ha för att överleva. Smart tips om jag själv får säga – en ser verkligen hur det hade sett ut som ”tryckt”.

Och jag är besviken på min bok. Den går så himla fort fram. Jag har en tendens att skriva med sådan fart i handlingen att jag nu inser, när jag själv läser, att om jag inte visste var de befann sig och hur miljön omkring dem såg ut, så skulle jag inte förstå så mycket. Speciellt i slutet blir jag själv förvirrad. Det flyter som poesi – hur ska jag förklara? Det blir lätt ett rytmiskt berättande av mina texter; omedvetet anpassar jag stavelser och komma till att passa en viss sorts högläsning. Var kan detta komma ifrån? Kanske för att jag lyssnar på ljudböcker mer än jag läser böcker? Alltid gillat hörselintryck mer än synintryck? Det har sina fördelar för det blir ganska vackert på sina håll, men då står handlingen åt sidan. Hm.. det är väl en roman? Slutet måste bli mer långdraget. – Jag trodde inte jag skulle säga det om en bok!

Min bok är som ett motorcykelrace som slutar med att alla tävlande kör ut över ett stup och dör, ungefär. Fast alla dör inte, men du förstår vad jag menar. Det kan vara bra att ana stupet i förväg och kanske få se lite av turen på vägen och inte bara vara inne i en förares huvud?

Att försöka läsa med nya ögon är svårt, men det går! Att göra som jag gjorde här är ett sätt att komma ur ”word”-febern och läsa det som om det var en färdig tryckt bok. Fördelen med det är att då är sannolikheten högre att du läser med högre krav eftersom ögat luras att tro att det är ”en riktig bok” du läser, samtidigt som texten har ändrats utan din involvering; meningen som du vet ligger högst upp på sidan 82 ligger nu kanske längst ner på sidan 90.

Jag använder gratisprogrammet Calibre för att göra konverteringen från ODT. Sedan läser jag i min android på Google Play Books och där kan man markera och lägga kommentarer i texten.

Bjuder här på en litet utdrag som till skillnad från resten av boken går ganska lugnt fram:

Screenshot_2015-07-01-09-20-49Screenshot_2015-07-01-09-20-52

”Nej inte dö nu!! Jag har ju inte skrivit klart min bok än!”

Hej igen. Det är mycket jobb, plus plugg, så uppdateringen kommer kanske att vara sporadisk den närmaste tiden, men jag har inte glömt er! Först är jag nu inne i sex dagars arbete i rad innan jag reser iväg på lördag – ni kan vänta er ett resereportage från Java, Indonesien, nästa vecka. Så länge jag inte ligger magsjuk. Redan är resfebern här; illamående, sömnsvårigheter och beredskap inför döden som oundvikligen inträffar på lördag eftersom jag utsätter mig för detta. – Flygrädsla, bekant? Well, min kan yttra sig hur som helst när jag väl sitter fastspänd. Gråt, ångest, panik… Sist var min enda tanke natten igenom:

”Nej inte dö nu!! Jag har ju inte skrivit klart min bok än! Snälla låt mig få leva så att jag får skriva klart min bok.”

När jag berättade detta för en vän svarade hon: ”I såna ögonblick ser man sanningen. De e ju som han i filmen Turist som räddar sin iPad istället för sina barn!”.
”Det är ju inte samma sak…”

Vid sidan av detta läser jag en distanskurs på halvfart vid Linnéuniversitetet som heter ”Årets nobelpristagare i litteratur är…” och I år handlar det alltså om Patrick Modiano. – Sedan har jag ju min egen bok att tänka på! Varför anmälde jag mig till kursen? Har redan massa ”roliga grejer”! Jag vill mycket, alldeles för mycket, men i första hand vill jag nu verkligen klargöra att målet med mina inlägg ska vara något som är värt att läsa, inte bara en uppdatering för uppdateringens skull. Det skall vara till för både dig och mig. Det ska inte vara en tjänst jag gör dig för att du kräver färskhet, men inte heller en terapi som bara får mig att må bättre. Dock känner att jag att jag fått så fin respons på bloggen hittills, att jag ‘sviker’ någon läsare om jag inte uppdaterar. Om det så bara är en enda.

Detta för mig vidare till nästa ämne: Sociala media och författarskap? Det hänger ihop med det jag just berättade. Ju mer tid vi lägger på den där bloggen som handlar om böcker och skrivande, desto mindre tid kan vi lägga på att skriva på vår egen bok. Okej, det är inte så farligt. Men Twitter och Instagram och Facebook – dessutom! Var ska man dra gränsen? – Vad är ett givande utbyte mellan olika skrivande individer – att boosta varandra – och vad är ett hardcore 2015-06-29 21.32.41marknadsföringsdrev i sociala media för att visa upp sig och skapa sig ett namn inför kommande boksläpp? Är jag en moralist? Nej, verkligen inte. Det handlar bara om tid. Tänker kallt och rationellt, som en vän beskrev. Ju mindre tid vi ägnar åt att verkligen SKRIVA på vår bok, desto mindre kommer vi att utvecklas inom romanskrivande. Och vad tänker vi i sanningens ögonblick när vi tror att vi ska dö? Är det ”jag vill bli asbra på att twittra och att alla ska veta vem jag är” eller ”jag vill skriva en bok”? Jag vill mena att all form av interaktion inte heller ger givande möten. Interaktion på rätt sätt är en sak, men interaktion för interaktionens skull är en helt annan.

Jag skaffade Twitter och Instagram och känner redan hur dessa inslag i mitt liv tenderar att explodera ut över hela min tillvaro, som ett drogberoende, något som hetsar i hjärnan och blockerar alla de andra tankar som kanske kunde ha kommit just då. Är det verkligen bara jag som känner så? Ska ge det en chans, men måste dra ner lite, en tweet i taget!

Den stora frågan som vi alla ständigt återkommer till, som det hela mynnar ut i, den lyder: Vem är jag och vilket liv mår jag bra av att leva? Därför kungör jag nu att jag kommer att skriva här när jag har något på hjärtat, inte varje dag utan snarare några gånger i veckan och du kommer att kunna ha behållning av det om ämnet är av intresse. Och om du skriver något intressant så kommer jag att ta till mig det. Varför ska vi annars läsa och skriva?

Sammanfattning

Höra väckarklockan
Lyssna på p1
Äta frukost
Promenera under ett paraply
Vara på jobbet
Promenera under ett paraply
Laga middag
Titta ut genom fönstret
Göra research
Redigera text
Titta ut genom fönstret
Titta på ”Orange is the new black” på datorn
Somna om

image

Madame Bovary

Titel: Madame Bovary
Författare: Flaubert, Gustave
Format: ljudbok

Många har rekommenderat mig denna bok och efter mycket tragglandeimage är jag nu nästan igenom den i ljudboksformat  (föredrar ljudböcker eftersom jag ofta läser fel och är långsam).
Så utomordentligt tråkig bok detta var! Ville bara att den skulle ta slut.

Den handlar om en ung kvinna som gifter sig med en läkare. Hon längtar efter ett liv i lyx, flärd och söker spänning i sin tråkiga vardag. Så hon läser massor av böcker och drömmer sig bort, är otrogen mm. Naturligtvis slutar det inte så bra.

Medan vi som skriver nuförtiden kämpar med gestaltningen, kunde 1800-talsförfattaren fritt beskriva människors känslor genom att helt enkelt tala om vad de kände. Nog om det.

Tyvärr Emma. Du var inte riktigt min typ, trots att jag älskade Zolas naturalistiskt groteska och mörka Therese Raquin, så var det något med den långdragna skildringen av den lilla landsorten Yonville som bara blev… ointressant. Gav upp innan boken var helt slut för att istället sätta tänderna i en faktabok om autism. Mycket mer spännande.

Tumme upp till uppläsaren dock. Hon gav den åtminstone litet energi.

Lektörsläsning inbokad!

Då har jag äntligen tagit tag i något som jag borde ha gjort för länge sedan. Att Investera pengar i det jag brinner för, inte bara tid. För att ‘tid är pengar’ är hysteriskt sant. Ett exempel: Alla de timmar som du har lagt ner på ditt skrivande genom åren, skulle du verkligen låta dem gå till spillo och låta ännu mer tid gå åt när du befinner dig helt ur kurs? Det känns inte speciellt tidseffektivt. Tänk om du gång på gång upprepar samma fatala misstag, aldrig lär dig och så är tiden till slut en dag ute? Kaputt! För vi ska alla dö… Förlåt, haha. Men det är så. Man måste fråga sig om man kommer att kunna leva med sig själv om fallet är att man kunde ha handlat annorlunda; svalt sin stolthet, mött kritiken och börjat utvecklas i tid. Prioriterat annorlunda; avhållit sig från restauranger för att istället köpa en läsning av någon professionell?

”Vilket liv vill jag leva? Ett där jag är författare eller ett där jag drömmer om att vara det?”

2015-06-14 22.03.37
Man måste vara tålmodig om det ska bli något med de där romanerna, anser Snigel. Han gav motvilligt sitt samtycke till att bli fotograferad.

I skolan sa läraren alltid till den duktiga tjejen att ”åh vad du skriver bra, jättebra!”, ”Får vi läsa dina deckare sen?” och ”MVG!”. Den duktiga tjejen älskade att få se det där MVG:t, skrivet med en röd tuschpenna i kanten av uppsatsen och en liten fin kommentar på slutet av den. Då pirrade det i magen och hon kände sig bäst i världen. Så, varför når den här MVG-tjejen inte fram till något förlag då nu när hon är vuxen? Vad var det som var så jävla bra med de där texterna? Alla förlag har svarat henne med artig likgiltighet hon undrar om hon i själva verket inte är totalt värdelös. Det måste vara något som inte är så jävla bra med det hon skriver. Har hon verkligen ingenting att säga? Behöver hon kanske få uppleva lite fler trauman i livet för att skära upp kreativitetens ådra…?

Det handlar om att sätta mål och uppnå dem – och då måste man våga ta hjälp för att se sina svagheter för att någonsin kunna förbättra sig. Att ”skriva bra” är inte tillräckligt för att ens roman ska bli läst. Det är där lektörens kritiska granskning blir ett steg på vägen mot mitt nya utvecklingsorienterade författarjag. Hon är bokad i Augusti, så nu blir det redigering på kvällarna efter sommarjobbet för att kunna lämna in det så bra jag bara kan till henne. Kommer att skriva här på bloggen om hur det gick sedan.