Etikett: språk

Jag läser, redigerar, läser igen, skriver om. Jag driver sakta mot målet.

Publicerat den av Gabrielle13 kommentarer

Ett tag hade jag tappat tron. Jag var helt säker på att manuset inte var något att ha. Dessutom hade jag skitmycket i skolan. Skulle jag verkligen prioritera en liten hobby framför den? Jag gav upp och lade allt skrivande åt sidan i flera månader. Men jag läste desto mer.

För några veckor sedan tog jag fram manuset igen och började läsa. Läsa på det sätt jag läser andras romaner. Utan att hoppa över rader för att jag vet vad som ska stå. Det slog mig att det hade många kvalitéter och utan att jag hann tänka eller planera började fingrarna korrigera saker som jag måste ha burit på undermedvetet. Både saker som lektören påpekade kring det dramaturgiska och helt nya saker. Såhär ska det ju vara, inte sådär. Hur tänkte jag egentligen här?  

Vid varje läsning hittar jag språkliga brister. Adjektivsjukan. Radera. Gestalta. Jag hittar logiska felslut. Tänk igenom. Ändra. Och så språket igen i den nya texten. Jag jobbar mig igenom den, sakta men säkert. Den är närmare 50 000 ord så det tar lite tid. 

Jag inser att det här kan bli bra, men det krävs ännu mer hårt arbete. Mitt språk är inte så bra som jag tror. Jag måste läsa ordentligt. Verkligen läsa.  Men viktigast av allt: Inte fastna i språket. Storyn måste hålla, alla trådar vävas ihop. 

Jag vet inte om jag bara ska redigera själv nu en gång till innan jag skickar det till ett förlag eller om jag ska ta en vända till med lektör när jag känner mig färdig. Vad tycker ni är bäst? Jag har ju funderat mycket på att ge ut själv, men vill nog ändå testa och se vad förlagen tycker, med tanke på att det är så dyrt att ge ut själv om det ska bli bra. 

Hur tänker ni kring att skicka till förlag? När är ett manus redo? 🙂

Miira, I love you

Publicerat den av GabrielleLämna en kommentar
Titel: Ingenbarnsland
Författare: Eija Hetekivi Olsson
Utgiven: 2012
Förlag: Norsteds
Sidor: 332

Ingenbarnsland  av Eija Hetekivi Olsson är en roman om en sverigefinsk tjej som växer upp på 80-talet i Göteborgsförorten Gårdsten. Skildringen lyfter upp frågor om klass, rasism och invandrarskap, men illusterar också på ett djupare plan språkets betydelse för individen och gruppen. Den är ett exempel på hur språkpolitik har bedrivits i Sverige under 1900-talet och hur de för arbete inflyttade finländarnas barn bemöttes i skolan.

Porträttet av Miira är speciellt eftersom det inte följer gängse genuskoder; språket är grovt, hon slåss friskt, bajsar från fönster och har ett självförtroende när det kommer till sin fysik som sällan skildras i litteraturen hos unga tjejer. I. love. it. Miira biter med hästtänderna och tar till nävarna när killarna tafsar, medan andra tjejer bara står och mesar. Efter ett våldtäktsförsök senare i boken söker hon sig till platsen beväpnad med kniv, gång på gång, närmast besatt av att slita isär odjuret.

Hon är så betonghård som hon måste vara i förorten. Hon vet hela tiden att hon är smart, kapabel och har alla möjligheter att bli vad hon vill. Det är bara det dagliga överlevandet som kommer i vägen. Som att hon måste vara cool och ha stenansikte. Inte låta någon se att hon pluggar. Snatta grejer för att inte behöva be mamma om pengar. Inte ramla i händerna på peddon och knarkare. Sånt där som alla barn måste tänka på.

Författarens stil är nyskapande och… rolig. Jag har aldrig läst en bok med så många nyuppfunna konstellationer av ord och verbifieringar som hålls konstant hela vägen. Alltsammans blir träffande och bidrar till en främmandegöring av svenska språket som känns spännande. Som blivande svensklärare ser jag stora möjligheter att använda boken i undervisningen eftersom det finns så mycket att diskutera i den.

Det finns en fortsättning som heter Miira. Den ska jag definitivt läsa snart!

Att namnge en bokblogg

Publicerat den av Gabrielle1 kommentar

Att heta. Att erbjuda ett namn för dig att smaka på. Jag funderade på ”worldofwordcraft”. – Bara för att det var tillgängligt! Ville tvångsmässigt paxa domännamnet, bara för att, men höll mig. Det är viktigt med namn, men att vara ”fyndig”, vill jag vara det? Så det fick bli något avskalat; något som helt enkelt förklarar vad det här kommer att handla om:

  • Olika slags texter
  • Texter om texter
  • Texter om textproduktion
  • Texter i kontexter

Tanken med bloggen är i första hand att kunna ventilera skrivande och läsning. Jag studerar litteraturvetenskap, samlar på böcker och skriver i ärlighetens namn hellre på ett manus på lördagskvällen än att gå ut på en nattklubb. Klart att jag tar mig ut ur min vrå ibland, men jag önskar att jag hade en diagnos att skylla på när jag står där och sorterar om mina böcker från bokstavsordning till en genrebaserad struktur, dessvärre måste jag meddela att jag är helt ”normal”. Bara aningens introvert.

Mitt första boktips blir därför Linus Jonkmans Introvert. Den behandlar oss som faktiskt kan slappna av med en bok och som får energi av sådan ensamtid. Jag har mött människor som säger att denna bok förändrade deras liv, genom att de kunde förstå sig själva bättre – ett strålande betyg enligt min mening!
”Vi är mer uppslukade av tankarna på insidan än rösterna omkring oss i fikarummet.” (citatet på s. 16)

2015-04-19 10.11.26Follow my blog with Bloglovin