Ditt sinnestillstånd, ”state of mind” som det så vackert heter på det rikare språket, behöver inte alls vara förankrat i hur andra människor betraktar dig. Du kan förankra din verklighetskänsla i vilket sinnestillstånd du vill. Jag har sinnestillståndet ”Författare”. Vilket ”state of mind” har du?

Du kan kämpa hela livet för att ”få” kalla dig något. Men det är faktiskt du själv som har satt upp reglerna för när du får börja kalla dig det. Varför inte ändra på reglerna? Det är inte lagar vi talar om. Jag menar inte att du skall sluta kämpa för att få något utgivet, om det är vad du vill. Tvärtom. Jag tror att om du ser dig själv som en författare och vågar kalla dig för det, så kommer din hjärna med större sannolikhet att verkligen arbeta som en. Jag tror också att det finns de som faktiskt bara älskar att skriva men tror att en måste ha gett ut en bok för att en ska få kalla sig författare. Dessa människor kanske går ett helt liv utan att ”kunna” kalla sig författare och se sig som det, trots att de ägnar en stor del av sin lediga tid åt att skriva – och njuter av det. Det är att snåla på något outsinligt, till vilken nytta?

Det handlar inte om titlar. Det handlar om tid, som alltid. Ett ”författarskap” får högre prioritet än en ett ”intresse”.

Så vadå om du inte lever på det? Nämn mer än tio författare som inte behöver ha ett ”vanligt” jobb. Hela ditt inre skriker att du är det. Det är som om du vore fångad i fel kropp, fel kön eller vad som helst, du kan inte vara något annat än författare, inte leva som något annat även om du kan leva av något annat. Vad du lever av är en bisak i förhållande till vad du är.

Så vadå om du inte har fått något utgivet på ett förlag? Du är själv alla instanser; din egen redaktör, förläggare och läsare. Än så länge. Allt börjar med ett. Ett ord, en sida, ett utkast, en granskning, en bedömning, en läsning, en omskrivning. Ja allt! Det börjar alltid med ett! Även etablerade författares nästa bok börjar med ett ord och inte går de och plockar av och på sin författartitel mellan utgivningarna? Är de mindre författare innan förlaget har tryckt den nya boken? Nej. Du slutar inte kalla dig författare efter ett visst antal år? Nej. Det finns ingen gräns! Inga regler! Kör! Du är vad du är och vad du lever som är det viktiga. Så fort du öppnar ditt manusdokument är du författare.

Jag är inte individualanarkist, men livet är för långt för att en ska orka att se på sig själv som någonting en innerst inne inte är. Det är också för ändligt för att en ska ta risken att ännu en dag stiga upp och vara någonting inför sig själv, bara för att andra tycker att det stämmer. Jag är inte schizofren, men: Den dagen jag dör, dör jag som författare, oavsett vad de andra säger.