Äntligen är min uppsats inlämnad och det ska bli spännande med opponering på fredag! Titeln är: Blodbadet i Majorna, en B-uppsats om berättartekniken i prosatrycken om Carl Johan Wetterlind utgivna år 1887

Innan jag började läsa litteraturvetenskap hade jag en idé om att det skulle handla enbart om Strindberg och Tolstoj. Så fel jag hade. ”Klassiker” är bara en liten del av vår litteraturhistoria och i den ryms således även små billiga häften som har varit riktigt underhållande att läsa. ”Folk” läste inte Strindberg. De läste skillingtryck, kolportageromaner, riddaräventyr, sagor, följetonger och religiösa skrifter.

Någon sa till mig för inte så länge sedan:

”Men fattiga kunde ändå inte läsa, det var bara de rika som hade råd och möjlighet till det.”

Jag höll på att flyga i taket. Sverige är unikt! Tack vare reformer från 1630-talet skiljde vi oss markant från våra grannländer i läskunnighet. Nästan alla kunde läsa. Dessutom hade utvecklingen av tryckkonsten gjort det möjligt att få ut trycksaker allt billigare och i större upplagor. På 1830-talet tog försäljningen av populärlitteratur fart rejält till följd av att dessutom papperet blev billigare. De tryck som jag har studerat kostade mellan 10 och 25 öre och såldes i upplagor om tusental på bara veckor! Ändå har det mest forskats på… Ja Strindberg och ”grabbarna”. Jag känner att ämnet har breddat mitt synsätt så långt; bilden av litteraturen är mycket större, vilket bara stärker min övertygelse om att det finns mer att hämta.

Nu väntar några ”lediga dagar” med lite förberedelser och extrajobb fram till opponeringen. Därefter en resa till västerlandet i österlandet – Shanghai i Kina, vilket ska bli otroligt spännande. Där blir det kanske inte så mycket läst, men väldigt mycket annat skoj och kanske en härlig reseuppdatering. Jag älskar semester.