Briljant.

Jag vet inte var jag ska börja. Det finns författare som jag inte förstår mig på och så finns det författare som får mig att känna en ”connection” på första sidan. Sigrid Cumbüchen är en av dem. Hon öppnar nya dörrar i sina romaner, formen leker med läsarens känsla för fakta och fiktion, språket leker och ändå smeker blicken pappret lätt och friktionsfritt. Det märkte jag redan i Den oumbärliga, som jag av en slump hittade i en realåda på överskottsbolaget i höstas och slukade på mina pendlingar till praktiken (tyvärr blev det ingen recension på bloggen).

I Spill en damroman lotsas vi fram och tillbaka i tiden, mellan 30-talet och 90-talet, mellan vår och höst och olika möten med olika personer. Ibland är en situation oerhört detaljerad och sekunderna går långsamt, för att sedan rinna iväg mellan raderna. Den gamla Hedwig blir succesivt barnet Hedda, den unga flickan, den vuxna kvinnan. Och språket leker. Författaren finns alltid där bakom och lurar, vill lura mig. Hon verkar inte helt pålitlig. Sigrid brevväxlar med Hedwig under den falska premissen att hon bor i Hedwigs barndomshem.

Romanen handlar om hur vi skildrar dåtiden med nutidens ögon. Hur vi identifierar oss med kvinnor genom historien som själva aldrig skulle kännas vid denna identifikation. Och jag älskar den! Jag fullkomligt älskar den!

Fakta
Titel: Spill – en damroman
Utgiven: 2010
Sidor: 447
Författare: Sigrid Cuombüchen
Förlag: Norsteds

Har du läst något alldeles speciellt den senaste tiden?

 

 

Sandberg, Kristina: Trilogin om Maj

2015-04-19 14.19.51
Första boken i serien

Detta är en människa som fängslade mig nyligen. Jag kände mig liksom fångad i någon annans liv när jag läste Kristina Sandbergs prisvinnande* trilogi om hemmafrun Maj. Maj blev en människa i min närhet, ja, hela hennes tjocka släkt blev min för ett tag. Jag var helt plötsligt inuti en mammas huvud – och lika chockad som Maj.

I nummer 1 2015 av tidningen Skriva berättade Sandberg att hon tänker att hon skriver om det mest dramatiska som finns: ”födelse och död” (s.59) – i motsats till vad en reporter hävdat och vad som kan bli uppfattningen när man först sätter tänderna i hennes trilogi; det är mycket matlagning, intensiv städning, släktkalas och kaffe med dopp. Högst vardagliga ting, förvisso. Men också sjukdomar, sorg, ansvar och missbruk. Min mormor. Din mormor kanske? De var hemmafruar. De levde under någon annans tak och födde, de gav liv och de följde alla råd om hur man bäst skulle hantera blodfläckar på lakanen. Och de blödde. Det blöder så mycket ur Maj, men ord tränger inte ut. Ångesten bultar därunder, genom allt, men hon anpassar sig och håller sig till det hon vet. Språket känns tidsenligt och flödar som tankarna – avslöjande och exakt.

Andrea Irving ger dessutom dramat ytterligare livsgnista genom sin fenomenala (!) inläsning i ljudboksversionen. Inte en enda promenad blir tråkig.

* Sandberg vann Augustpriset 2014 för hela serien.

Första boken: Att föda ett barn
Andra boken: Sörja för de sina
Tredje boken: Liv till varje pris